STHLM

”Jag förstår inte, inget har förändrats, jag är densamme”

För två år sedan bedömde Försäkringskassan att Oscar Wetterlund, 19, hade ett grundläggande behov av personlig assistans 41,44 timmar per vecka. I dag anser myndigheten att han bara behöver hjälp i 13,55 timmar – utan att någonting alls har förändrats för Oscar.

Kanske är det tur att han har humor, Oscar Wetterlund. Han skakar på huvudet samtidigt som han skrattar åt den situation som han personligen upplever som ”väldigt, väldigt konstig”.

Han är full av livsglädje och nyfikenhet – men han föddes med ett flerfunktionshinder i form av en cp-skada av typen ”spastisk bilateral cerebral pares med dyskinetiska inslag” som det heter på fackspråk.

I hela sitt liv har han fått och behövt personlig assistans. För att Försäkringskassan ska ta kostnaden krävs dock att hans ”grundläggande behov” av hjälp kommer upp i 20 timmar i veckan. Gör det inte det är det kommunen, i Oscars fall Bromma stadsdel, som får stå för så väl bedömningen av hans totala behov som för kostnaden.

För Oscars del har det hittills aldrig varit någon tveksamhet. Han grundläggande behov har bedömts vara över 40 timmar i hela hans liv.

Men inte längre – nu uppgår det plötsligt bara till 13,55 timmar.

– Jag förstår det inte, ingenting har förändrats, jag är densamme, förklarar Oscar via sin mamma Annika Wetterlund som hjälper oss att prata med varandra.

Men två saker har faktiskt hänt. Det ena är att Försäkringskassan skärpt sin praxis. Det andra är att han fått en ny handläggare.

Senast 2011 gjordes en grundlig utredning av hans behov. Då kom Försäkringskassan fram till att Oscar behövde hjälp med att äta och dricka 10,5 timmar i veckan. I dag anses han behöva hjälp i 1 timme.

Samma utredning kom tidigare fram till att han behöver 7 timmar hjälp i veckan med att kommunicera med sin omgivning. I dag anses han inte behöva ha någon hjälp alls.

– Det är stor skillnad, det håller jag med om, säger Thomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan.

Låter det som en rimlig skillnad?

– Det är en svår fråga.

Vad beror den på?

– Det är en bedömningsfråga. Jag kan konstatera att vi inte motiverat förändringen särskilt tydligt i beslutet. Det grundar sig mest på strikta beräkningar. Vår praxis har också skärps sedan 2012. Men jag kan föreställa mig att Oscar kommer att överklaga beslutet, så vi får se vad förvaltningsrätten kommer fram till, fortsätter Thomas Sundberg.

Och det kommer Oscar att göra. För han är orolig. Även om stadsdelsnämnden lovat att stå för hela kostnaden för hans totala hjälpbehov – ungefär 130 timmar i veckan – under tiden som fallet överprövas så riskerar han att förlora livsviktigt stöd. Kommuner har sällan ekonomiskt utrymme att stå för samma antal assistanstimmar som staten har.

När han i somras gick ut särgymnasiet i Häggvik förstod Oscar att nya utmaningar väntade. Han står på randen till sitt vuxenliv – ett faktum som snarare ökar hans behov av stöd för att kunna leva ett fullgott liv än minskar det.

För det är inte lätt – när man inte kan gå, inte äta eller dricka själv. Och endast de som tillbringat många timmar i hans närhet förstår hans sätt att kommunicera. Men de som känner Oscar vet också att han har idéer, framtidstro och intressen.

– Jag gillar att träna och driver en egen Facebooksida där jag kartlägger tillgängligheten för funktionshindrade som jag själv. Min dröm är att få jobba med de frågorna, säger han.

För alla i hans omgivning är det obegripligt hur han hamnat i den situation han nu befinner sig i. Att han helt plötsligt skulle ha drygt 27 timmar mindre behov av hjälp till sina grundläggande behov kan bara bero på en sak, som hans familj ser det:

Försäkringskassan vill att kommunen betalar. Statens kostnader för personlig assistens har skjutit i höjden. För tio år sedan låg den på 10 miljarder kronor, i dag är den uppe i runt 25 miljarder kronor per år.

– Problemet för oss är den totala otrygghet vi nu upplever. Det känns rättsosäkert och väldigt förvirrande och vi vet inte vad som kommer hända, konstaterar Oscars mamma.

Oscar bor fortfarande hemma. Han får stöd av sina personliga assistenter, riktigt hur han ska lösa sin dagliga sysselsättning nu är inte klart. Det för familjen obegripliga beskedet från Försäkringskassan har inte förbättrat situationen.

– Det är beklagligt att vi inte varit tydliga nog och motiverat vårt beslut bättre, säger Thomas Sundberg.

Oscar kan äta själv, menar Försäkringskassan i det senaste beslutet, något som alla som känner Oscar vet inte är sant. Han har tidigare dessutom varit beviljad hjälp med tio timmar i veckan för att just äta. Hur går det ihop?

– Bedömningen måste grunda sig i det hembesök som gjorde i februari hos hemma hos honom. Och i dag är det så att kan man föra armen mot munnen, så bedöms man kunna äta.

Även om största delen av maten hamnar utanför munnen?

– Förstår jag saken rätt här står uppgift mot uppgift här. Men jag håller med om att tittar man på våra utredningar så är underlaget till beslut mer omfattande i de tidigare beslut vi fattat i Oscars fall. Men som sagt, vår praxis har skärpts.

Oscar Wetterlund har redan, via juristen Finn Kronsporre, begärt att Förvaltningsrätten ska inhibera Försäkringskassans beslut. Bromma stadsdel har lovat att ta alla kostnaderna under tiden som ärendet överprövas – något som gör att man har ytterligare en månads andrum. Om Förvaltningsrätten går på Försäkringskassans linje väntar en ny tid, nya utredningar och nya bedömningar – i så fall gjorda av kommunen.

Mamma Annika suckar:

– Som jag ser det handlar det här bara om ett kostsamt, byråkratiskt roulettspel om vem som ska betala. Det känns ovärdigt.

Fakta. Ekonomiskt stöd till personlig assistans

Betalas av staten i form av assistansersättning för den som har ett ”grundläggande behov” som överstiger 20 timmar i veckan. Betalas ut av kommunen till den som bedöms ha ett ”grundläggande behov” som understiger 20 timmar i veckan.

”Grundläggande behov” är personlig hygien, måltider, av- och påklädning, att kommunicera med andra och ”behov som förutsätter en ingående kunskap om den funktionshindrade”. Behovet mäts i timmar och minuter.

Utöver assistans för grundläggande behöv kan man få assistans för att i vidare mening kunna leva sitt liv. Oscar Wetterlund har i hela sitt liv varit beviljad runt 130 timmar i veckan. Dessa timmar betalas av kommunen eller staten, beroende på om 20-timmarsgränsen för det grundläggande behovet uppnåtts.

Bakgrund. Var tredje brukare har fått lägre ersättning

Försäkringskassans kostnader för personlig assistans har mer än fördubblats under de senaste tio åren – från runt 10 miljarder 2004 till närmare 25 miljarder kronor i år.

Ungefär 16 000 individer omfattas av stödet, vilket gör försäkringen till den i särklass dyraste.

Sedan Försäkringskassans praxis skärptes har man tagit fram statistik på hur de så kallade tvåårsomprövningarna (som görs rutinmässigt) slagit.

Enligt den statistiken har ungefär en tredjedel fått indragen eller lägre ersättning, en tredjedel har oförändrad ersättning och en tredjedel har fått fler assistanstimmar.