”Jag hoppas att vi kan lära oss av det som hänt”

– Vår tro mildrar vår sorg. Och kanske hjälper det oss också att vårt folk redan är så belastade, så vana vid att lida, säger imamen Bashir Aman.  

Det är måndag eftermiddag i Rinkeby. En delegation bestående av försvarsminister Sten Tolgfors (M) finansborgarrådet i Stockholm Sten Nordin (M), pressekreterare, säkerhetspoliser, brandchefer, stadsdelsdirektören Olle Johnselius och närpolischefen Johnny Lind sveper fram mellan det kommunala kriscentret i t-baneuppgången, mötesplatsen i Kvarnbyskolan och Familjebostäders bocenter. Där emellan: ett stopp på Kuddbygränd, en av blå-vita band avspärrad trappuppgång, en eldsvedd tegelvägg och en lägenhet där fönstren är krossade.

Runt omkring dem: ett stoiskt lugn och en kollektivt uttalad sorg.

– Jag försöker förklara att det viktigaste nu är att alla förstår vad som hänt, att vi accepterar det och att vi ställer oss frågan vad vi kan göra nu. Sorgen finns här, men vi vet att Gud har gett oss våra liv under en begränsad tid, och han ger och han tar – det hjälper lite, säger imamen Bashir Aman som precis talat med ett 60-tal kvinnor som sökt sig till Kvarnbyskolans matsal, där en minnesplats ordnats för de tre flickor som snart skulle ha börjat skolan i 1:an, 4:an och ­6:an.

För bara en liten stund sedan var både försvarsministern och finansborgarrådet i matsalen och framförde sina kondoleanser till barnens far. Mitt i sin förtvivlan kände han sig hedrad av besöket och när försvarsminister Tolgfors sa att han skulle göra vad han kunde för att hjälpa honom bad den sörjande pappan att få ta hit sin mamma från Somalia, så att han skulle kunna få hjälp med de två överlevande sönerna.

– Han blev nog lite ställd, Tolgfors. Han sa att han skulle se vad han kunde göra, men tillade att det är en annan myndighet som handlägger den typen av ärenden... Det kändes lite... typiskt svenskt, säger imamen och ler lite snett.

Så fortsätter han:

– Vet du, i Somalia, där är rök ingenting som vi betraktar som direkt farligt. Här i Sverige är den full av kemikalier och plast... Ja, vi är många som fått ett helt annat liv här, ett liv i höghus, vi som är vana vid att bo på marken... Nu är det enda jag hoppas på att vi kommer att lära oss av det som hänt.

Det är uppenbart att den tragiska dödolyckan i Rinkeby kommer att sätta spår. Den har redan satt strålkastarljuset på flera frågor som behöver diskuteras. Statistiken visar att bränder med dödlig utgång är vanligast i socioekonomiskt utsatta områden, men skillnaden förklaras alltid med att andelen alkoholiserade, ensamstående män, missbrukare och ensamma äldre är högre där. Att ha invandrarbakgrund är officiellt ingen högre riskfaktor. Men för dem med somalisk bakgrund verkar frågan inte lika laddad som för svenska myndigheter.

– Klart det finns kulturella skillnader. Vi får lära oss att brinner det, då ska man bara ut, förklarar imamen Bashir Aman.

Att brandförsvaret och Brandskyddsföreningen satsat en hel del på information om brandsäkerhet på olika språk är kanske inte någon framgångsrik väg.

– Bara att glömma. Det blir inte läst. Särskilt somalierna har en muntlig tradition. Svenska myndigheter måste tänka om, är närpolischefen Johnny Linds erfarenhet.

Av allt att döma kommer mamman och de fem barnen att begravas på Råcksta begravningsplats i Vällingby på torsdag eftermiddag.Dit väntas sörjande från flera olika delar av världen.

– Vi ska göra allt vi kan för att lätta bördan från pappans axlar, säger Bashir Aman.