Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

”Jag känner mig ofta rädd, de vill egentligen inte köra mig”

Uteblivna bilar och ovisshet kring färdtjänsten påverkar livet på flera plan. Både jobb och familj blir lidande när timmar måste spenderas på okända platser utan möjlighet att ta sig hem. I lördags skrev DN om chaufförernas hårda villkor efter det nya avtalet. Nu berättar brukarna om situationen.

Susanna Dahlin, Johan Larsson, Joakim Nömell och Urban Eriksson är synskadade och är beroende av tjänsten för att kunna leva ett normalt liv.

Läs mer: Förare vid färdtjänsten: ”Vi har slavkontrakt”

De beskriver situationen som att det är som att stå vid en tågperrong och vänta i två timmar utan att få någon information om när eller om tåget kommer. När du sedan ringer till kundtjänsten för att meddela att inget tåg har kommit så hamnar du i en telefonkö, där du kan behöva vänta 40 minuter på att komma fram. Även om du mot förmodan skulle ha tid och energi till att stå i telefonkön, måste du sedan gå in och anmäla det uteblivna tåget på en hemsida, efter att du har kommit i kontakt med kundtjänst. Tänk dig sedan att ha det så varje dag. Ungefär så ser färdtjänstsituationen ut, berättar de.

Efter sommaren har det blivit en klar försämring, upplever alla fyra. Susanna Dahlin arbetar till vardags som punktskriftslärare. Förändringen har gjort hennes vardag osäker, då hon inte kan räkna med att få en bil.

– Jag mår så dåligt av det här. Det påverkar mitt liv, innebär mycket stress och jag får svårt att sköta mitt jobb. Jag kan vara på jobbet halv tio när jag egentligen börjar klockan åtta. Jag vet heller aldrig när jag kommer hem, säger Susanna Dahlin.

För personer med funktionsnedsättningar, som till exempel synskador, ska färdtjänsten fylla samma funktion som kollektivtrafiken gör för andra. Många har inget annat alternativ. En person som helt saknar syn kan omöjligt ta sig till tåg eller tunnelbana på egen hand på en okänd plats.

Johan Larsson beskriver dagens situation inom färdtjänsten som ”katastrofal” och säger att det är en bra dag om det ”bara” krävs en timmes väntetid.

– Familjen äter middag utan mig, det är ingen idé att vänta, säger han.

För att kunna spendera mer tid med familjen ska han nu gå ner i arbetstid i sitt jobb som projektadministratör, vilket påverkar lönekuvertet. Svårast är det att få en bil sent på eftermiddagen medan tidiga morgnar är lite lättare. Arbetsplatsen ligger centralt i Stockholm, vilket också är en faktor som gör att det är svårare att få en bil,menar han.

– Om jag beställer en bil efter klockan 15 så kommer det ingen, säger Joakim Nömell, datapedagog.

Det här innebär att dagarna måste planeras noggrant. Hembesök som ingår i hans tjänst kan bara göras vissa tider. Ett besök på eftermiddagen kan innebära att det inte finns möjlighet att ta sig hem efteråt. Joakim Nömell beskriver också utsattheten han upplever när bilarna inte dyker upp.

– På jobbet eller hemma går det alltid att göra något annat under tiden men det är inte alltid så roligt att stå i ett trapphus eller sitta hemma hos någon brukare och vänta, säger han.

Foto: Hampus AnderssonJoakim Nömell, labradoren Flinga och Susanna Dahlin väntar på färdtjänsten när arbetsdagen är slut. Foto: Hampus Andersson

När DN:s fotograf ska fånga hemfärden på bild blir det tydligt att tidspassningen inte fungerar. Både Susanna Dahlin och Joakim Nömell har beställt bilar till klockan 15. I dag har Susanna Dahlin tur, bilen är bara en kvart sen. Joakim Nömell däremot, kommer inte i väg från jobbet förrän nästan en och en halv timme senare, klockan 16.20. Då har bokningen, som har gått via ett taxibolag, gått över till ett annat. Föraren som kommer till platsen anser därför att bilen bara är lite försenad och är irriterad över att Joakim inte står på gatan och väntar, i en av Stockholms mest trafikerade korsningar.

– Det är samma sak vecka ut och vecka in. Det påverkar livet. Det är barn som ska hämtas och lämnas och aktiviteter är i princip bara att glömma. Kommer jag hem till middagen är det bra, säger Joakim Nömell.

Joakim Nömell upplever det som att han hamnar i ett underläge på jobbet när livet måste anpassas efter färdtjänsten och fritid finns det inte plats för.

Kollegorna berättar att många ger upp och ringer Taxi Stockholm i stället, vilket kan bli en dyr historia. Det är inte ovanligt att ligga ute med 10.000 kronor. När vädret är dåligt, som vid snökaoset i Stockholm i början på november, blir situationen ännu värre eftersom fler då vill åka taxi.

– Vi kommer i sista hand, säger Susanna Dahlin.

– Dessutom har bemötandet blivit sämre och jag känner mig ofta rädd. De vill ju egentligen inte köra mig, säger hon.

Foto: Hampus AnderssonJoakim Nömell har väntat i över en timme på färdtjänstbilen och får sedan en utskällning för att han inte står och väntar ute på gatan. Foto: Hampus Andersson

Chaufförer som säger ”vi tjänar inget på er” eller ”du ska vara glad att jag plockar upp dig” har blivit vardag, berättar de. Dessutom upplever de att många chaufförer hittar dåligt, pratar i telefonen eller tankar gas medan passageraren sitter i bilen. De har också hört om kvinnliga passagerare som utsätts för sexanspelningar. De berättar även att det är vanligt att chauffören inte vill köra fram till dörren och kan säga att de har stannat till i närheten, vilket ställer till det för en person som inte kan se, speciellt i ett okänt område. Andra gånger har det hänt att de fått uppmaning från resegarantin att ”vinka in en taxi från gatan”.

– Hur ska vi kunna göra det? Vi ser ju ingenting. Ska vi stå där på gatan och vinka ut i luften i all oändlighet och hoppas på att det kör förbi en bil? säger Urban Eriksson som arbetar som handläggare.

Det är samma sak vecka ut och vecka in. Det påverkar livet. Det är barn som ska hämtas och lämnas och aktiviteter är i princip bara att glömma.

DN har även talat med tre andra personer utan relation till varandra som använder färdtjänst, som vill vara anonyma. En äldre man vittnar om en ilsken taxichaufför som inte låste fast hans elmoped i bilen.

– Det var en skräckfärd. Han sade att han skulle släppa av mig vid Skanstull trots att jag skulle till Hammarby Sjöstad eftersom han inte hittade dit. När jag sade emot hotade han med att ta med mig hem. När jag vägrade kliva ur släpptes jag i stället av på en annan gata än den jag bor på, säger mannen.

En kvinna som använder färdtjänst efter en vårdskada vill vara anonym av rädsla för inte bli upplockad av chaufförer alls i framtiden. Hon bestämde sig för att börja föra anteckningar med statistik över åkturerna. När DN träffar henne har detta gjorts i några månader. Det finns noga antecknat vilken veckodag körningen gjordes på, längd på resa och ankomsttid. Chaufförernas bemötande har också antecknats utifrån olika kriterier.

– Jag började se ett mönster. Jag minns inte den dagen någon kom i tid sist och jag har aldrig blivit så illa behandlad som jag blir. Det finns vissa som är underbara också men 80 procent i min statistik visar inte förståelse för personer med funktionsnedsättningar. Många kommer med kladdiga förslag och frågar om jag har man, eller säger att jag kan få somna på deras axel. Droppen blev när jag talade med en 94-årig dam som hade väntat på färdtjänst i 2,5 timmar på sjukhuset, säger kvinnan.

– Färdtjänsten är som ett lackmuspapper på hur det ser ut i samhället. Politikerna vet inte hur det är att vara funktionsnedsatt och vara utelämnad i en samhällsservice som inte fungerar. Det går inte att köpa en vara billigt utan att titta på kvaliteten. De lever i en helt annan verklighet.

Hon berättar att problemen med färdtjänsten begränsar hennes livsutrymme.

– Jag kan inte räkna med färdtjänsten längre utan får se till att det är någon som hämtar mig. Det är de allra svagaste i samhället som drabbas.

Bakom förändringen inom färdtjänsten finns ett nytt avtal mellan landstinget och taxibolagen Taxi Kurir och Taxi 020, som nu är en del av Sverigetaxi. Avtalet började gälla i februari. I DN:s artikel i lördags gav chaufförer och ansvariga för det nya avtalet sin bild av hur färdtjänsten fungerar i dag. Där uttryckte Fredrik Wallén (KD), ordförande i färdtjänstutskottet, att avtalet är ”det bästa vi haft” men medger att förväntningarna på utförarna varit högre än vad som uppfyllts.

Fakta. Färdtjänst

Färdtjänst är kollektivtrafik för personer med funktionsnedsättning och regleras i lagen om färdtjänst. Den är till för dem som har väsentliga svårigheter att resa med den allmänna kollektivtrafiken. Färdtjänst kräver särskilt tillstånd och erhålls efter läkarutlåtande och enskild prövning.

Resemöjligheten sträcker sig över hela länet och sker med taxi, rullstolstaxi eller bår.

I Stockholms län har kommunerna överlåtit sitt lagstadgade ansvar för färdtjänsten till landstinget som gett trafikförvaltningen (SL) uppdraget att sköta färdtjänsttrafiken.

Resorna utförs av upphandlade taxi-, buss- och specialfordonsföretag.

Källa: SLL

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.