– Det ska bli så skönt, säger May. Det är enda sättet att koppla av, att resa bort tillsammans. Här hemma går det i ett kör året runt, det är så tungt att vara låst.

På 1990-talet hjälpte de själva pensionärer till en lite drägligare tillvaro. De var så kallade Pärlor, som handlade, gick till banken och följde med äldre ut på promenad. Lennart brukade besöka en dam i en åttarumsvåning på Strandvägen som ”ville ha en karl att prata med”.

– Då fick vi se hur anhöriga fick arbeta, säger May. Jag minns särskilt en liten svag kvinna som skötte sin store make, hur hon fick stödja sig mot väggen för att få upp honom.

– Jag tänkte att det är rena vansinnet, att gamla ska ha det på det här viset.

Sedan dess, är May och Lennart Lundquist överens om, har det inte hänt någonting. Det är hopplöst att få någon att förstå.
Det stora problemet, det är de också överens om, är alla de äldre som lider i tysthet och inte vill visa hur svårt de har det. May går på Östermalms stadsdelsförvaltnings anhörigträffar en gång i veckan.

– Många är alldeles förtvivlade och vet inte vart de ska vända sig, säger hon. Mest de som har dementa makar, de har det inte lätt, dementa kan bli så elaka och aggressiva.

– Det är ingen fru som vill tala om att hon blir slagen.

Många äldre vill inte heller släppa in främmande människor.
Till paret Lundquists lägenhet på Gärdet kommer varje morgon en ung man från hemtjänsten, tre gånger i veckan går Lennart på dagverksamhet.

– De hämtar med bil, vi pratar, spelar kort, gymnastiserar och får en förstklassig lunch, säger han. Hade vi inte dagverksamheten vet jag inte vad vi skulle göra.

– Men jag skulle vilja ha hjälp med att komma ut, någon som kan skjuta rullstolen, May orkar inte. Jag skulle så gärna vilja gå runt lite grann här i området.

Sedan stroken för 13 år sedan behöver Lennart Lundquist käpp när han rör sig i lägenheten. Det går långsamt.

– Nu får du skynda dig! ropar May, som förbereder sockerkaksbak i köket.

– Jag brukar komma ifatt sniglarna, säger Lennart. Jag tycker att det är kul att baka, det gjorde jag även när jag var frisk.
Det är definitivt en fördel att ha gott humör och att kunna skratta åt eländet, säger makarna Lundquist.

– Vi är lättsamma bägge två. Allting går om man vill, säger May.