”Jag står för det jag gjort”

På måndagen blev det känt att konstfackseleven Anna Odell misstänks för flera brott. Misstankarna gäller falskt alarm, våldsamt motstånd, ofredande samt oredligt förfarande. En fällande dom kan leda till ett fängelsestraff.

- Jag har vetat om att det funnits ett antal anklagelser mot mig. Men jag har inte hunnit tala med min advokat än och kan för lite om det juridiska för att själv ta ställning till det här, säger hon.

Är du orolig?

- Det är klart att jag blir lite orolig men jag känner mest att det ska bli intressant att se vad det är för substans i anklagelserna. Jag står fortfarande för det jag har gjort.

Vad har du fått för reaktioner från människor runt omkring dig?

- Mycket negativt så klart men även en hel del positivt. Det är alla möjliga människor som mejlar, ringer och skickar brev. En del tycker att det jag gjort är väldigt starkt och bra och säger att jag har deras fulla stöd.

Har det stödet varit viktigt för dig?

- Det har framför allt varit väldigt skönt. Men det absolut viktigaste har varit att jag har känt att konstinstitutionen hela tiden stått bakom mig. Det är fantastiskt skönt.

Gäller det även Konstfacks ledning?

- Jag tror att jag har ett stöd från ledningen också, men det är inte lika tydligt.

Det har blivit stor uppmärksamhet kring ditt konstprojekt. Har du mått dåligt av det här?

- Nej, inte dåligt direkt. Det är mer en jävla press. Jag har mycket kvar i projektet samtidigt som jag måste lägga så mycket tid på media.

Har du ändå förståelse för att många vill tala med dig?

- Jag förstår ju att det jag gjort väcker många frågor men jag hade aldrig kunnat tro att det skulle kunna engagera ett helt samhälle som det nästan har gjort.

Vad säger du till dem som tagit illa vid sig?

- Om det är människor som har en anhörig som kanske tagit livet av sig och därför tagit illa upp så är jag hemskt ledsen. Det är jäkligt synd att det här kom ut i media innan jag blev färdig, för jag tror inte att människor hade känt sig kränkta om de hade fått se verket först.

Du har sagt att du inte vill berätta om syftet med ditt projekt förrän den 12 maj, då konstverket ska visas. Är det frustrerande att inte kunna berätta?

- Ja, det är klart att det är frustrerande, även om jag tycker att den här debatten är intressant i sig. Jag kan se hur konsthatet växer.

Upplever du det så, att det finns ett konsthat som växer?

- Ja, det har till och med förts fram krav på att vi ska lägga ned hela Konstfack, vilket är helt absurt. Sen får vi se om det här enbart kommer att vara negativt i längden, det vet jag inte.

Hur är reaktionen i konstvärlden utanför Konstfack?

- Det är både och, mest positivt. Jag tror att många väntar med att uttala sig tills de får se mitt verk. Men en del, som kanske är rena målare, hävdar att det är för jävligt och att det är inte konst och så, vilket jag tycker är konstigt eftersom jag inte har visat mitt konstverk.

Kan du säga något om ditt konstverk som ger en förklaring till det du gjort?

- Jag vill egentligen inte säga något mer.

Men många undrar ju?

- Jag skulle aldrig driva med psykiskt sjuka. Jag har aldrig försökt göra något på ett lättvindligt eller nonchalant sätt. Mitt projekt bygger på ett grundligt och långt förarbete. Jag vill öppna en sluten värld.

Hur då?

- Det kommer att framgå i mitt konstverk. Jag tänker försöka akta mig för att komma med pekpinnar och säga att så här FÅR det inte gå till. Jag vill visa hur det KAN gå till och så får människor reagera och tycka. Det finns inga enkla lösningar.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut