Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

”Jag tycker vargen hör hemma här”

Jeanette Setterberg har råkat ut för skadegörelse på sin gård.
Jeanette Setterberg har råkat ut för skadegörelse på sin gård. Foto: Lars Lindqvist
Stockholmarna har hittills utmärkt sig som ovanligt positiva till varg. Men för varje ny hund som attackeras växer oron för att motsättningarna ska öka. En del kräver att vargen ska bort. And­ra, som poliserna i föreningen APU, patrullerar i Rialareviret för att skrämma bort tjuvskyttar.

– Vi vill inte hamna i samma situation som i Dalarna. Där har vargmotståndet nått nästan maffialiknande strukturer, säger Conny Andersson, som fram till helt nyligen arbetade vid Stockholmspolisen.

Redan för några år sedan bildade han och ett tiotal andra naturintresserade poliser föreningen APU. Det står för Anti poaching unit, eller antitjuvjaktsgruppen, med förebild i de organisationer som arbetar mot tjuvjakt i bland annat Afrika. I dag har de över 60 medlemmar med olika sorters bakgrund.

– Vi samlas på fritiden och vandrar i vargreviret. Vi letar fällor och åtlar och annat som kan vara tecken på att vargen jagas illegalt. I så fall rapporterar vi det till länsstyrelsen och Naturvårdsverket, säger Conny Andersson.

I län där vargen varit etablerad länge finns exempel på kriminalitet koppla till rovdjuren. Förgiftat bete, så kallade åtlar, har hittats i vargrevir, olagliga fällor, illegalt skjutna vargar och hot och skadegörelse riktade mot tjänstemän är andra exempel.

– Ett sätt att förebygga den här typen av brott är att få ut mer vanligt folk i skogen. Det är vår tanke. Min erfarenhet efter 20 år som polis är att kriminalitet upphör när den blir synlig, säger Conny Andersson.

Men sådana extrema uttryck för motståndet mot varg har Stockholms län varit förskonat från. Tvärtom brukar stockholmare i olika undersökningar framstå som mer positivt inställda till rovdjur än övriga landet.

Men för varje incident kopplad till reviret i Riala blir vargfrågan mer infekterad bland dem som lever där. Det har Jeanette Setterberg och hennes sambo Nils Jacobsson, som själva bor mitt i vargreviret i byn Riala, fått erfara.

Trots att de har både får och vallhundar är de positiva till att vargen kommit tillbaka i naturen kring den egna husknuten.

– Jag är glad över det. Vargen hör hemma här och den har en viktig funktion i ekosystemet. Jag tycker att den berikar livet, säger Jeanette Setterberg.

Men det är en fråga som blir alltmer laddad.

– Jag tror att det blir mer och mer polariserat även här. Det har blivit en jätteviktig fråga mellan folk här ute om man är för eller emot varg. Det är nästan den enda åsikt folk bryr sig om, säger hon.

På gården vallar de tre vallhundarna vant fårflocken mellan de elförsedda hägnen. De kom till med hjälp av bidrag från länsstyrelsen när vargarna etablerade sig i trakten, och hundarna har sedan dess fått både vargpinglor och lysande täcken till skogspromenaderna.

– Jag har fortfarande hundarna lösa, men så har jag bra pli på dem, säger Jeanette Setterberg.

Däremot är hon inte längre lika frispråkig om sitt stöd för vargen. I julas blev de nya fårstaketen saboterade. Någon hade hakat fast en lina i staketet och dragit sönder det på flera ställen med hjälp av en bil.

– Polisen anser att det var skadegörelse och lade ned ärendet. Själv är jag övertygad om att det var ett hot, säger Jeanette Setterberg.

I dag försöker polisen kartlägga rovdjurskonflikterna och hålla koll på vad som händer i reviret. Både miljöbrottsutredare, länsstyrelse och åklagare ingår numera i ett kontaktnät där man håller varandra informerade.

– Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att sätta stopp så att konflikter inte går över styr, annars kan det eskalera. I Dalarna är det väldigt otäck stämning. Där finns både åklagare och poliser som inte har orkat fortsätta jobba med rovdjursfrågorna, säger Gunilla Bergström på länskriminalens underrättelserotel.

Än så länge har Jeanette Setterberg inte sett någon varg med egna ögon, men spår efter varg har funnits alldeles inpå husknuten.

Men möjligen ökar chanserna med tiden. Vargparet i Rialareviret fick sin första kull på fyra valpar i somras, och under vintern har länsstyrelsen spårat som mest fem vargar.

– Föräldraparet går fortfarande ihop och honan har löpt så prognosen är att det blir en ny valpkull i vår, säger Eva Hedberg, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Stockholm.

Sedan vargens inträde i länet har informationsmötena och samtalen med djurägare, jordbrukare, jägare och allmänhet avlöst varandra. En av lärdomarna från länen där vargen etablerade sig tidigt är att satsa på information och delaktighet. Där anklagas myndigheterna ofta för att mörka och gå överhetens ärende.

– Det finns naturligtvis ytterligheter här också, men den allmänna bilden är nog ändå att tonläget är lugnare här, säger Eva Hedberg.

Men med händelser som den i helgen då ännu en hund togs av varg i Riala ökar förstås spänningarna.

– Det förbättrar ju inte situationen direkt. Det är en laddad fråga även här. Förutsättningarna för jakt inom reviret har försämrats. Viltstammarna har minskat, och när årsvalparna börjar lämna reviret senare i vår befarar vi att angreppen på tamdjur kommer att öka, säger Björn Eek på Svenska jägareförbundet i Stockholm.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.