När Kalles mamma anmälde Eriksdalsskolan till Skolverket hade Kalle utsatts för mobbning under flera års tid. Han blev slagen och utfryst, framför allt av ett gäng killar.
Oftast mobbades han när det inte fanns några vuxna i närheten, men trakasserierna ägde också rum på lektionerna. På rasterna var Kalle rädd eftersom han inte tyckte att det fanns tillräckligt med vuxna i närheten. Kalle var orolig för att gå till skolan. Han gick så sent som möjligt för att slippa möta sina plågoandar innan lektionerna började.
Kalles mamma har lämnat flera förslag till skolan utan att få gehör. Bland annat föreslog hon att han skulle få hjälp av en kamratstödjare och hon är kritisk till att hon inte informerades om det som hände av skolan. Bland annat blev Kalle kallad till psykolog utan att mamman fick veta det.
Skolverket kritiserar skolan för hur de skött Kalles ärende. Skolan upprättade inget åtgärdsprogram utan händelserna dokumenterades av antimobbningsteamet. Skolverket menar också att det tog alltför lång tid innan skolan ingrep, särskilt med tanke på att det fanns uppgifter om fysiskt våld. Till exempel tog det vid ett tillfälle två veckor efter det att klassläraren anmält en händelse till antimobbningsteamet innan teamet tog någon kontakt med de berörda eleverna.