– Kommer du ihåg när ni kraschade min fest!
– Ja, och du försökte springa ut bakvägen!
Polisassistent Frida Thurén och 15-årige Philip Nordlander skrattar vid minnet. De har stött på varandra på gatan på Fridas sedvanliga tur i området. Philip hälsar på henne och hennes kolleger med kramar. Han vill själv bli polis.
– Men inte i Sverige! Det är fattigt här. Jag vill jobba för FBI.
– Det är bra, man ska ha drömmar, svarar poliserna.
Sex poliser arbetar på lokalkontoret i Bagarmossen. De är sällan inne på det kontoret i Folkets hus utan rör sig ute. Nu ringer två kollegor på Frida Thuréns telefon – hon har ”Bad boys” som ringsignal. Kollegerna har gripit personer med narkotika på sig i Skarpnäck och ska göra husrannsakan. En stor del av poängen med arbetet på ett lokalt poliskontor är att poliserna har möjlighet att följa upp ärenden direkt.
– Till skillnad från poliser som jobbar i ingripningsverksamheten får vi här möjlighet att jobba på längre sikt. Vi tar sällan ärenden från radion. Vi blir inte serverade jobb, utan huvuddelen är jobb som vi själva har initierat.
Hon exemplifierar: Hade en vanlig polispatrull gripit ungdomarna med narkotika hade saken hanteras polisiärt direkt och avrapporterats för att sedan lämnats över till utredare för vidare handläggning. Lokalpoliserna har dock tiden och personkännedomen för att gå vidare. Finns det narkotika i hemmet? Vilka är de här personerna? Vad har ungdomen för umgängeskrets? Detta är information som den lokala polisen har eftersom de alltid arbetar i samma område. Det är ett tillfredsställande sätt att bedriva polisarbete på, tycker Frida Thurén.
– Vi snokar vidare och nöjer oss inte förrän det tar stopp.
På Bagarmossens torg hälsar Frida Thurén på de flesta med namn. Några ungdomar som hon inte känner igen hänger i solen. Hon klappar deras hund.
– Tjena, vad heter ni? Jag har inte sett er förut?
– Det är väl bra det! skämtar en av tjejerna.
Torget är en samlingsplats för Bagarmossens ungdomar. Det är här gäng bildas och problem föds, menar Frida.
– Här är gängbildningarna inte beroende av klass och bakgrund. Alla som kommer från Bagis får vara med. Vi kan se hur ledargestalter står och hänger i ett hörn och de yngre lite längre bort. Tyvärr kan man i bland se hur de yngre kommer lite närmare de äldre för varje kväll. Vi försöker koppla in föräldrar om vi ser att någon är på väg in i fel sällskap.
För att den förebyggande verksamheten ska fungera krävs ett brett kontaktnät. Polisen samarbetar med allt från politiker och Brottsförebyggande rådet till fritidsgårdarna, skolorna och hyresvärdarna i området. På så vis får polisen ärenden på sitt bord som inte hade dykt upp annars. Frida Thurén tar till exempel upp ett tillfälle där en person som var utsatt för utpressning gick till en av polisens samarbetspartners och berättade. Samarbetspartnern i fråga fick i sin tur den drabbade att våga vända sig till polisen. På så vis blev fallet löst. Utan kontakterna i samhället hade det inte gått.
Ett problem tycker Frida Thurén är att ungdomar i 16-20-årsåldern riskerar att hamna mellan stolarna.
– Vi upplever att socialtjänsten inte har möjlighet att ta hand om alla som behöver hjälp, och åklagarna ser svårigheter att ta beslut när ungdomarna är så pass unga. Det är frustrerande för oss som har helhetsbilden – vi kan se att det går käpprätt åt skogen för en ungdom utan att någon gör något.
Ett närmare samarbete mellan polis, åklagare och socialtjänst skulle underlätta arbetet i området, tror hon.
– Vi tror att det skulle leda till snabbare handläggning och betydligt bättre resultat. Våra erfarenheter visar att snabba konsekvenser ökar möjligheten att få ungdomarna på rätt bana igen. I dag när vi griper en ungdom säger de bara ”ja ja, jag kommer ändå vara släppt om tre timmar”. Det stämmer tyvärr till viss del.
De första lokala poliskontoren i länet öppnades redan 2005 och 2006. I dag finns det 25 stycken och snart öppnas två till. Lokalpoliserna hanterar brott av skilda slag, från allmänt stök och bråk till rån och narkotikabrott. Stockholmspolisen är ganska ensam i landet om att satsa på lokalkontor. Enligt länspolismästare Carin Götblad fungerar det. I höstas hade flera svenska städer problem med ungdomsbråk i förorterna. I Stockholm var det relativt lugnt. Frida Thurén tror att det beror på att lokalpoliserna har så god koll på sina områden.
– Blir det stök kan vi inte dundra in och lösa problemet kortsiktigt. Både vi och ungdomarna vet att vi kommer att ses nästa dag och dagen efter det. Det blir svårare för ungdomarna att bete sig illa om de har en personlig relation till poliserna.
Det är därför 15-årige Philip Nordlander kan skämta om när poliserna avbröt hans fest.
– Han var jättearg då, men sedan har vi pratat om saken, säger Frida.
Men vad tycker Philip, som vill bli FBI-polis och kan rabbla hela ”You have the right to remain silent…”-ramsan utantill, om lokalpoliserna i Bagarmossen?
– Fett tråkiga! säger han och skrattar. Nä, de är sociala. Jag vill bli polis för att förbättra samhället.
Möjligheten att kommentera den här artikeln är avstängd. Det här är våra skäl.