Det blir svårare - men risken finns fortfarande.
Radiotjänst i Kiruna arbetar mestadels med utskick och dörrknackning och har i allt högre utsträckning övergett den något otympliga tekniska utrustningen för tevepejlingen.
1981 hade antalet "licensskolkare" ökat, och för att stävja detta inleddes ett prov med tevepejling. Tillsammans med massiva informationskampanjer i tidningar och i det klassiska "Anslagstavlan" ökade återigen antalet licensbetalare. År 1988 beslutade riksdagen att ansvaret för tevepejlingen skulle flyttas från Televerket och verksamheten togs över av Radiotjänst i Kiruna AB.
- Teknikskiftet kommer inte att ha någon större betydelse i praktiken, vi jobbar nästan uteslutande med att hälsa på i de hushåll som inte betalar och ta ett samtal. I normalfall använder vi inte pejlingsutrustningen. Det skulle vara om man träffar på en riktig tjurskalle och man ser teven och han säger att det är ett akvarium. Då kan vi tekniskt bevisa att det är en teve, säger Lars Lindberg, vd på Radiotjänst i Kiruna.
Ibland har det hävdats att tevepejlingen är en bluff. Detta stämmer inte, men informationskampanjerna kring pejlingen kan nog ha haft större effekt än själva pejlingen i sig, framför allt preventivt.
- I teven finns en lokal oscillator som ingår i tevens sätt att bryta ned antennsignal till bildsignal och vid denna omvandling kan läckande radioenergi fångas upp av tevepejling. Men nu finns det så många olika operatörer, man har ju satellitmottagare, kabeltevemottagare, digital markbox och adsl-teve också. Jag kan tänka mig att det är betydligt mer komplicerat att pejla i dag, säger Anders Lindeberg-Lindvet på Tekniska museet.