Killar ratar fritidsgården för spel på liv och död

Inne på Inferno Online i Vasastan märks ingenting av dagsljuset utanför. Det är lättare att se datorskärmarna när det är mörkt. Sammanlagt är de flera hundra, datorerna står i långa rader. Datorspel och internet är det enda som spelar roll här inne.
Som vilken fredagseftermiddag som helst har pojkar från hela Stockholm kommit hit för att träffas över datorspel.

Enligt en enkätundersökning som fältassistenterna på Norrmalm gjort är datorkaféer det tredje populäraste stället för 12–14-åringar att träffa sina kompisar på. De slås bara av hemma och parken.

Så här dags på dagen är majoriteten alltid ung. Nattgibbarna, de som kommer hit vid midnatt för att spela nio timmar i sträck, är med några undantag över 16 år. Är man yngre krävs intyg från föräldrarna.

– Jag ser faktiskt det här mer som en fritidsgård än som ett företag, säger platschef Isak Dikmen.

Det farligaste som finns att köpa här är energidryck och godis. Något rökrum har aldrig funnits och Isak Dikmen får ofta samtal från föräldrar som frågar vad det här är för ställe och om det är tryggt att lämna sina barn här.

– Jag säger alltid åt dem att komma hit och titta själva. De som gör det brukar bli lugnade, säger Isak Dikmen.

De 14-åriga kompisarna Ludwig Schreiter och Axel Bergström är här några eftermiddagar i månaden. De går i skola inne i stan och bor i Huddinge respektive Bromma. Väl här brukar de spela strategispel. Eller den nya favoriten ”Left 4 dead”, som kortfattat går ut på att slakta en väldig massa zombier innan en väldig massa zombier hinner slakta dig. En eftermiddag framför skärmarna här slår en eftermiddag på fritisdgården med hästlängder, säger killarna.

– Fast 19 kronor i timmen är sjukt dyrt, säger Axel.

Men det är också bästa sättet att träffa kompisarna.

– Det är kul att spela mot varandra och samtidigt kunna prata med varandra. Det är liksom hela poängen med att gå hit, att man kan umgås och spela samtidigt, säger Axel.

Lite längre bort sitter Johan Kövamees, Josef Pettersson och Felix Gisle. Tre fjortonåringar som varje fredag efter skolan åker från Bromma för att umgås några timmar framför var sitt tangentbord. I dag är det WoW – ”World of Warcraft” – som gäller.

– Det är ett rollspel. I historisk tid. Fantasy, säger Felix och tittar koncentrerat på skärmen.

I dag tillbringar de fem timmar här.

– Det blir dyrt. Jag har råd med det för att jag aldrig köper något annat, säger Josef.
Hänger på stan gör varken han eller kompisarna. Aldrig.

– Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra där. Det finns ju liksom inget att göra på stan, säger Johan.

Fritidsgården i Bromma har ingen av dem ens varit på.
 

– Det är ingen som går dit. Vad skulle man göra där? Stå och prata eller? Nej, jag lever för tv-spel, så är det bara. Jag spelar nog fyra timmar per dag. Jag slutar skolan ganska tidigt och så hinner jag med lite på kvällen efter träningen, säger Josef.

Klockan fyra på eftermiddagen är stället fullt. Trots att surret från 300 datorer jobbar i kapp med sorlet från lika många pojkar och unga män är ljudnivån behaglig. Tjejerna har blivit något fler på sista tiden, men de är försvinnande få.

– En och annan tjej kommer. Men de brukar vara 17–18 år och kommer hit för att surfa snarare än för att spela. Och en del följer med sin pojkvän som spelar. Datorspel är fortfarande en killgrej, säger Isak Dikmen.

Lite senare, när det börjar närma sig middagstid, ringer det med stor sannolikhet några föräldrar och frågar om deras son är här.

– Det är lätt att tappa tidsbegreppet på sådana här ställen så vi får ofta säga åt folk att deras mamma inte vill att de ska stanna längre. Sådant ger verkligen en känsla av att jobba på fritidsgård. Men det är schyst. Det får en att känna det som man jobbar med något bra, säger Isak Dikmens kollega Bobby Papadopoulos.
 

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut