Anställda på Caremas äldreboenden har fått order om att väga pensionärernas använda blöjor. Syftet är att utnyttja blöjans ”fulla kapacitet” – och minska antalet byten. ”Om tant Greta inte har kissat tillräckligt mycket får vi inte byta blöja”, säger en upprörd anställd.
I regeringens proposition ”Värdigt liv i äldreomsorgen” från 2009 listas kriterier för en nationell garanti av äldreomsorgen. Högt upp hamnar punkten ”äldre ska inte behöva vänta på att en blöja byts”. Men det gäller inte på företaget Carema Care.
I ett nytt projekt tvingas de anställda på Carema väga pensionärernas använda blöjor för att minska förbrukningen och därigenom spara pengar, uppger DN:s källor inom organisationen. Ingen av de personer som DN talat med vill framträda med namn av rädsla för repressalier från arbetsgivaren.
Projektet har pågått sedan i somras och tanken är, enligt källorna, att systemet ska införas på samtliga Caremaboenden.
– Vi får inte byta en blöja förrän den nått sin fulla kapacitet. Syftet är rätt och slätt att hålla nere förbrukningen och spara pengar, säger en person i företaget.
Konsekvensen blir att äldre tvingas sitta i nedkissade blöjor i flera timmar.
– Man utelämnar det etiska perspektivet helt. Bara insikten om att man har kissat på sig kan vara tillräcklig för att en boende ska må dåligt och vilja byta. Vi tvingas ifrågasätta de boendes önskemål och tänka: har Gösta verkligen kissat hela blöjan full? Kanske måste Gösta vänta, säger en i personalen.
Enligt Caremas informationschef Elisabeth Frostell handlar projektet om att prova ut rätt inkontinensskydd till de boende.
– I samarbete med uroterapeuter mäts mängd och frekvens under en viss period för att ta reda på om man ska använda blöja, blöjbyxa eller inlägg. Det är inte så att de boende får gå omkring med blöta blöjor, säger Frostell till DN.
– Utprovningen görs för att kunden ska ha det så bra som möjligt.
Men källor inom organisationen berättar för DN att det går till på följande sätt:
Vårdpersonalen får ansvar för att kartlägga en boendes urinering. Under kartläggningsperioden väger personalen den boendes använda blöja med jämna mellanrum, för att få ett hum om hur många timmar det dröjer innan blöjan nått sin fulla kapacitet och börjat läcka. Med hjälp av kartläggningen väljer man vilken typ av blöja som minimerar antalet blöjbyten för pensionären.
– Tunna droppskydd för folk som går och skvätter blir till exempel väldigt dyrt eftersom de måste bytas hela tiden. Då är det bättre att sätta på personen en blöja som kan fånga upp en större mängd urin. På det sättet sparar företaget pengar, men den äldre får sitta i en nedkissad blöja.
Personalen ska med hjälp av kartläggningen lära sig när den enskilda pensionärens blöja är ”full” och behöver bytas, för att minimera antalet ”onödiga” blöjbyten.
– Vad är onödiga blöjbyten för typ av uttryck? Säg någon som vill gå runt med kiss i blöjan? säger en i vårdpersonalen.
De anställda vid flera av Caremas äldreboenden är i uppror.
– Det är hemskt för de äldre men också för oss som måste tillbringa hela morgnarna med att väga pensionärernas använda blöjor. Det är inte värdigt.