Den 15 juli kom telefonsamtalet från Karolinska Universitetssjukhuset. "Din man är svårt skadad, han har fått flera frakturer. Och ryggen, vi vet inte hur det är med ryggen".
- Han kommer inte att kunna gå tänkte jag, och han är bara 28 år. Jag blev ju chockad förstås, säger Helena.
Tankarna snurrade och de traumatiska minnena från när hennes pappa blev totalförlamad efter en bilolycka kom tillbaka. Besöken hos den svårt skadade pappan på Karolinska sitter kvar i kroppen och minnena aktiverades när hon fick samtalet om makens olycka, säger hon.
På morgonen samma dag som Helena fick veta att hennes man blivit allvarligt skadad vid en arbetsplatsolycka i Kista, hade hon fått positivt besked på graviditetstestet. Hon och hennes man skulle få ett litet barn.
Så kom katastrofen. Deras barn skulle kanske aldrig få en frisk pappa.
Hennes man satt i rullstol i ett halvår efter olyckan. Nu går han med krycka men bara korta sträckor, sen måste han vila. Han har opererats flera gånger, och ännu fler operationer väntar.
- Min man är skadad för resten av livet. Han har ont varje dag och har väldigt svårt att lyfta och hålla vår son. Han tycker att hans kropp är som ett fängelse, men han gnäller ändå inte, säger Helena.
Hennes man är förstås inte samma person som han var innan olyckan. Framtiden är osäker. Själv måste hon vara stark, säger hon. Hela tiden stark.
Helena har följt rättegången mot de fyra som åtalats för olyckan i Kista. Hon tycker att det känns overkligt att ingen av dem vill ta på sig något ansvar.
- De har förstört flera människors liv, de borde betala och gottgöra för vad de gjort. Istället är det bara spel, teater och ljug i rättssalen, säger hon.
Allt eftersom detaljerna kring vad som orsakade olyckan och hur de som var inblandade agerat rullas upp i rättegångssalen i Solna Tingsrätt, ökar hennes ilska och förtvivlan.
Livet på balken som brast vid olyckan var bara sju millimeter, det skulle ha varit 25. Trots flera kontroller av ritningarna på balken gjordes inga ändringar vid konstruktionen. Den byggnadsarbetare som dog hade varnat för att det var något fel på balken. Livlinor och säkerhetsselar gick inte att fästa in.
Tankarna snurrar fortfarande. Hennes man får ingen ersättning från företagen som var inblandade i olyckan. Om det blir en företagsbot så går miljonerna till staten. Maken kommer att få ersättning från försäkringen, men hur mycket det blir och när det kommer vet de ännu inte.
- Det finns ingen rättvisa. Man kan förstås inte köpa liv och hälsa för pengar, men pengar underlättar tillvaron, säger Helena.
Helena vill inte ha sitt eller sin mans namn i tidningen, de orkar inte med uppmärksamheten. Men hon vill berätta sin historia för att visa vad som händer med offer och anhöriga efter en sådan här olycka.
Helena tycker också att det är viktigt att uppmärksamma att offren inte får några större ersättningar.