– De har ingen aning om vad det här kan göra för hans utveckling. Det kan förändra hela hans liv, säger Karin Porserud, enhetschef för Stadshagens habilitering där Lucas fått en plats.
Lucas sträcker på ryggen som om han ska resa sig men mamma Åsa säger nej, nej. Det där är kramper som Lucas inte kan kontrollera. Ska Lucas sitta själv så faller han ihop. Med huvudet före lealöst på mattan. Fem gånger drog barnmorskan med sugklockan. Det var tre gånger för mycket enligt överläkaren. Lucas fick akut syrebrist och en dyskinetisk cp-skada vilket innebär att han inte kan kontrollera sina muskler och rörelser.
Men han kan bli bättre. Med speciell träning kan Lucas lära sig att kommunicera och ta sig fram med hjälp av stöd.
Därför har Lucas föräldrar sökt en plats på Stadshagens habilitering, en typ av förskola där barn upp till sex år får intensiv träning av specialister.
– Vi hoppas att Lucas ska få hjälp att uttrycka vad han tänker och räta på kroppen så att han slipper problem med andning och slem, säger Åsa Garding.
Men hemkommunen Upplands Väsby gav Lucas avslag på ansökan om ekonomiskt bistånd för specialistträningen. Träningen kostar cirka 150.000 kronor per termin. I sitt beslut skriver kommunens jurist att Lucas redan har en skälig levnadsnivå och att han inte är i behov av insatsen. Detta trots att landstingets specialister och specialistläkare på Karolinska universitetssjukhuset påstår motsatsen.
– Kommunens handläggare har slängt en blick på Lucas vid ett tillfälle. Hur kan de veta att behovet är tillgodosett? säger Åsa Garding.
Kommunen hävdar dessutom att betalningsansvaret är landstingets eftersom Stadshagen bedriver viss verksamhet som faller under hälso- och sjukvårdslagen. Men ansvaret för Stadshagen lyftes redan 1995 över från landstinget till Stockholms läns kommuner i en skatteväxling.
– Det stämmer. Stadshagens habilitering ingår i avtalet och kommunerna i Stockholms län fick pengar för att köpa plats på särskolan, säger Signild Östergren, avdelningen för styrning på Sveriges Kommuner och landsting.
Det är inte första gången som Upplands Väsby är i blåsväder. Kommunen har tidigare drivit ett ärende, som också gällde en cp-skadad pojke som ville gå på Stadshagens habilitering, ända till Regeringsrätten. Föräldrarna vann i både länsrätt och kammarrätt men kommunen överklagade alltså ända upp i Regeringsrätten.
När familjen fick beskedet att Regeringsrätten inte tog upp målet hade pojken blivit för gammal för habiliteringen. Då hade tre år gått.
– De har satt det här i system. De överklagar tills barnen är för gamla. Vilka är de att bedöma att behovet inte finns när alla specialister säger att det gör det? Tror de att vi föräldrar strider så här länge om något som inte är nödvändigt? säger pojkens mamma Ingrid Näsman Björk.
Andra föräldrar till funktionshindrade barn har fått nog och flyttar nu från kommunen. Malena Umevik är en av dem. Hon har stridit för sin dotter Liv i flera år.
– Lucas föräldrar kommer aldrig att få rätt, det här med att överklaga har blivit en outtalad strategi. Upplands Väsby är en riktig skitkommun, säger Malena Umevik.
Men biståndsbedömarchefen i Upplands Väsby, Margareta Ericson, vill inte kännas vid detta.
– Vi gör individuella bedömningar i alla ärenden, säger hon.
Är inte ni skyldiga att ge kommuninvånaren ett drägligt liv?
– Jo, utifrån ett likställighetsperspektiv och en skälighetsnivå, men vi ska framför allt titta på att beslutet blir rättssäkert.
Vad är en skälig levnadsnivå?
– Det är väldigt individuellt. Det är inte den enskilda som avgör vad som är en skälig levnadsnivå utan det avgör vi som har kommunala skattemedel. Det gäller att hushålla med de pengar vi har.
Lucas Gardings föräldrar har överklagat beslutet till länsrätten, som tar upp ärendet om drygt en vecka.