Hans kriminella karriär började med snatteribrott och slutade med grovt rån. Han växte upp på Malmvägen i Sollentuna, ett område med hög social utslagning och många kriminella kontaktytor.
Richard Zamani var mobbad på mellanstadiet. På högstadiet tyckte han att det bästa sättet att sätta sig i respekt var att umgås med de kriminella killarna. De var "fruktade", hade snygga klockor, bilar och många tjejer. När han fyllt 15 år dömdes han till "vård inom socialtjänsten" för olaga hot, brott mot knivlagen och stöld. Han och hans mamma tvingades träffa en socialsekreterare för tre samtal. Eftersom socialtjänsten inte anlitade någon tolk fick hans mamma aldrig reda på vad samtalen handlade om.
- Det var jag som tolkade. Så jag hittade på en historia om att jag hade blivit mobbad i skolan och att det var därför vi var där.
Socialsekreteraren frågade om hans mamma hade förstått. Ja, svarade Richard Zamani.
På Malmvägen i Sollentuna bodde många unga kriminella. Richard Zamani hade ett tiotal kompisar från olika håll. De blev "bröder i brott". Framför allt ägnade de sig åt personrån.
- Vi tyckte att vi var schysta kriminella eftersom vi inte rånade tjejer och pensionärer. Vi valde ut killar som vi inte trodde skulle göra motstånd, säger Richard Zamani.
Runt dem fanns ett fyrtiotal andra som de samarbetade med när tillfälle gavs. Deras vänskap hade vissa villkor.
- Man måste bete sig på ett visst sätt. Man får inte vara den där mesen som backar. Då blir man ett mobboffer.
Vid 18 års ålder muckade Richard Zamani från ett ettårigt fängelsestraff på en ungdomsanstalt. Vid det laget betraktade han sig som yrkeskriminell, trots att han bara hade fantasibilder av vad det innebar.
- Jag trodde man skulle få de där miljonerna. Ligga på Bahamas och dricka paraplydrinkar. De som kom ut från långa fängelsestraff var kralliga och solbruna. När man frågade hur de haft det sa de att fängelset var rena hotellet. De berättade aldrig om baksidan.
Två månader efter muck åkte han fast för 13 olika rån. Han och hans kompisar gick under benämningen taxiligan. De hade rånat alltifrån butiker till taxibilar.
- Det var så läckert, allt kändes spännande och häftigt.
När Richard Zamani muckade från sitt andra fängelsestraff blev han kär. Hon ville att han skulle sluta begå brott och han gick till arbetsförmedlingen. Eftersom han saknade gymnasieutbildning och suttit inne klassades han som "arbetshandikappad". Han fick inget jobb omedelbart utan erbjöds en praktikplats.
- Jag blev frustrerad. När jag väl ville förändra mitt liv fick jag fingret, säger han.
Richard Zamani anser att samhället måste mobilisera alla resurser för att hjälpa unga på glid.
- De pengar som läggs på att bestraffa och förvara unga brottslingar borde gå till vård och en bra utslussning i samhället i stället, som boende, sysselsättning och en tät kontakt med någon kontaktperson, säger Richard Zamani.
Eftersom han inte fick något jobb återupptog han kontakten med några gamla vänner. De planerade och begick ett grovt brott - som misslyckades. Richard Zamani mådde psykiskt dåligt. Några veckor senare gjorde han ytterligare ett brott. Han klampade in på någon annans revir och utsattes för mycket grova hot och våld.
- Först då insåg jag att det här inte var någon lek längre.
Det var fyra år sedan. Richard Zamani kom i kontakt med en kille som jobbade med uppsökande ungdomsarbete och i dag jobbar han på Kris, Kriminellas revansch i samhället. Han har fortfarande kontakt med några från det gamla gänget. Sex av dem sitter inne. Tre är döda.