Två frågor om segregationen i Stockholm till Irene Molina, universitetslektor i kulturgeografi vid institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet.
Vilka är de största utmaningarna inom ditt forskningsområde?
"Att med forskningsresultat utrota myten om att bostadssegregationen skapas av egna val. Egna val gör man när man har valmöjligheter i form av olika resurser, främst men inte bara ekonomiska sådana. Segregationen måste förklaras strukturellt eftersom den är ett resultat av politiska beslut inom flera politiska områden, av bostadsmarknaden, av ekonomiskt system och ekonomiska konjunkturer etc. Det är sådana strukturer som möjliggör för hushåll med mycket höga inkomster att välja boende. Detta får jag bekräftat gång på gång både genom kvantitativa studier som baseras på statistik men framför allt i mina etnografiska studier där jag träffar människor som berättar om sina öden på bostadsmarknaden."
"Problemet med en sådan förklaring om egna val är att man tillsätter politiska åtgärder efter den förklaringsmodell man har bestämt sig för att anamma. Och det är precis så politiken har sett ut sedan man började konstatera att segregationen var ett problem i mitten på sjuttiotalet. Den politik som har funnits har fokuserat på att mildra några av konsekvenserna av segregationen, men inte på att hindra segregationen. Mycket av den politiken kan ha haft bra effekter på lokal nivå, men segregationen har inte minskat, tvärtom."
Med vilka konkreta åtgärder kan integrationsprocesserna i Stockholm förbättras?
"Här behövs det stora och omfattande politiska beslut, vilka i sin tur kräver en ärlig och seriös vilja att förändra. Erfarenheten med det gigantiska miljonprogrammet säger att det är svårt men helt möjligt. Detta program byggde en miljon bostäder på 10 år och var självfallet långt mer än ett bostadspolitiskt program. Hela ekonomin sattes igång genom att bland annat bostäder, vitvaror, bilar, bussar och vägar producerades. Lagstiftningen ändrades och staten reglerade hela processen. Nu när husen från miljonprogrammet är i akut behov av renovering krävs det nya lika energiska beslut. En passiv statlig apparat innebär en icke-politik. Bristen på politiska beslut är också bidragande orsaker till ökad segregation."
"Öppna de vita svenska öarna (privilegierade bostadsområden) för alla med hjälp av t.ex. särskilda lån för personer med migrantbakgrund, satsa på renovering av bostadsbestånd och offentliga platser i de stigmatiserade områdena, förbättra antidiskrimineringslagstiftningen, röj undan hindren på arbetsmarknaden, är bara några exempel på möjliga åtgärder. Alternativ finns, men finns den politiska viljan?"