I går hängde jag med kungen. I Kista. Då lärde jag mig två saker.
1. När kungen kommer in i ett rum ska man resa sig upp.
2. När 40-plustaggare i slips och MQ-kostym ska träffa kungen kan de inte sova natten före.
Kungen i sin tur lärde sig en sak: medier ljuger.
Eftersom kungen är van vid tyska skvallertidningar kom det inte som en stor nyhet. Det - om möjligt - nya är att medier ljuger inte bara om kungens familj utan även om Kista.
Kista är nämligen himmelriket på jorden. Eller åtminstone Silicon Valley i Sverige eller åtminstone så finns det potential att detta kan bli något som påminner om området söder om San Francisco i Kalifornien.
Det var där IT-bubblan föddes, blåstes upp till bristningsgränsen och till sist brast. Jag var där precis efter smällen och stämningen var minst sagt deppig.
I Kista i går var det mungiporna upp. Inte minst på kungen när han fick köra radiobil tillsammans med Ericssons vd Carl-Henrik Svanberg. Ericsson har nämligen utvecklat något som heter blåtand som gör att man med hjälp av mobiltelefonen kan styra saker utan sladd. Kungen blev så förtjust att han ville testa bilen hemma i matsalen på Drottningholm.
Ericsson har numera sitt huvudkontor i Kista och beskrivs som "ryggraden" av lokalbefolkningen. När vd berättade om sitt företag framstod dess kris som än mer obegriplig, inte en enda kurva pekade neråt, ändå hade företaget nyligen gått igenom en "ordentlig korrigering". Via en power point-presentation fick vi veta att mobiltelefonen är ett "grundläggande behov".
Med sådana sloganmakare behöver man inga fiender.
Men jag ska inte bara raljera över Kista. I rebusen universitet + forskning + nya företag + riskkapitalister = tillväxt har Kista allt, plus bostäder. Studenter jag talade med var mycket exalterade över såväl undervisning som lokaler.
Ändå är bara 27 procent av skrapan uthyrd och när vi går genom området ser jag att man kan hyra hela kontorshus om man är ett expansivt svenskt mellanföretag. Nästan alla jag pratar med använder ordet potential och tycker sig se en ljusning långt borta i diset. För närvarande arbetar 28.000 personer i Kista, ambitionen är att bli dubbelt så många.
"Vakansgraden" som Vasakronans vd Håkan Bryngelson pratar om när vi står med ett glas champagne i näven högst upp i tornet, Science Tower, ska med andra ord bli lägre.
160 meter ner ligger Kistagallerian med sina 140 butiker. Ett enormt köpcenter som har ökat sin omsättning med nära 50 procent, prognosen för i år är 1,4 miljarder. I galleriornas krig i Stockholm går det just nu bra för Kista, men även här finns orosmoln. Flera andra gallerior bygger just nu ut och om allt vill sig riktigt illa kommer kapaciteten i Stockholm att öka med drygt 40 procent.
Så många shopoholics finns det inte.
Och bland näringsidkarna gnisslar man tänder. Hyran i så kallade Foodcourten, där alla restauranger ligger, har den gemensamma diskningen blivit mycket dyrare än vad som sagts från början. Hyresvärden skyller på högre omsättning än beräknat.
Det förekommer mycket skvaller och rykten om folk (läs invandrare som inte vet bättre eftersom så funkar det i deras hemländer) som har köpt sina hyreskontrakt svart för mellan tvåhundratusen kronor och åttahundratusen kronor.
Ingen vill säga något med namn och bild, men saken är just nu under polisutredning. Misstänkt är en mystisk numera avskedad konsult som "hjälpte till" vid uthyrningen.
Gallerian har dock fått en ny vd: Gunnar Mässing är i tjänst sedan 30 dagar. Han har gjort sig populär bland handlarna eftersom han och Kista galleria numera sköter driften av huset själv och har närmat sig sina hyresgäster.
- Vi sitter på samma gren som hyresgästerna. Är inte de nöjda kommer det att gå illa för oss också.
Huruvida detta kommer att leda till att Kista blir kungen bland köpcenter i Stockholm låter jag vara osagt. Jag nöjer mig med mitt nya favoritord "potential". Hoppet är som bekant det sista som överger människan.
• Där spriten går in går vettet ut, det gäller både systembolagets kunder som dess personal.
• Veckans brev:
Jag har länge tänkt på begreppet stockholmare. Jag har kommit på att de "riktiga" stockholmarna är de inflyttade. De som valt staden för att det nästan är en storstad, för utelivet och för att det är Stockholm. Det är de som har koll på nya klubbar, trendiga kläder och de senaste utställningarna. Vi infödda är inte alltid lika entusiastiska, äter middag hemma i stället för ute, undviker city och är de riktiga lantisarna.
Vänligen,Lena Seijmer, exilstockholmare i England
Fortsätt och skriv.
• Kampen för ett mindre mörkt Stockholm går vidare. Eftersom man inte kunde komma överens om ljusstyrkan på Slottet satsar man (projektet Nattljus) nu sitt vita krut på Gustav Adolfstorg och bergskammen mellan Stadsgården och Fjällgatan.
Varde ljus.