Få träd i Stockholm har väl så stort symbolvärde som Kungsträdgårdens almar. Träden överlevde almstriden, men nu kämpar de en ny strid, den om sin överlevnad. Träden har visserligen klarat sig från almsjukan, men mår ändå inte bra.
På tisdagsmorgonen klättrade arboristen Thilo Beeker upp i trädkronorna tillsammans med en kollega för att göra så kallad underhållsbeskärning. Vad det handlade om var att kapa torra och döda grenar, som riskerar att dråsa i backen och skada förbipasserande på Arsenalsgatan.
- Vi tar definitivt inte bort mer än nödvändigt, försäkrar Thilo Beeker när han med linornas hjälp tagit sig ner på säker mark. Han fick många fotgängare att stanna till och titta upp under tisdagen. Almarna är alla stockholmares egendom och det är nog ingen som vill se dem nedsågade.
Några av de grenar som kapats var inte bara torra, de såg också angripna ut, men Beeker säger att träden klarat sig från almsjukan - än så länge. Men risken är stor att de drabbas framöver.
Anledningen är att almarna i Kungsan knappast blir piggare med åren och almsplintborren, som sprider den förödande almsjukan, älskar lite risiga gamla träd.
Närmaste smitthärd ligger tvärs över vattnet - i Gamla stan. Om klimatet är rätt (det vill säga fel för almarna) och vinden blåser åt rätt håll (för borren) är risken stor att almsplintborren tar sig till Kungsträdgården och då är det kört för de riksbekanta träden, som stod i nyhetsmediernas fokus i maj 1971.
Vad händer härnäst med almarna?
- Ingenting. Vi har bara tagit bort det allra nödvändigaste. Nu ska vi ha träden under uppsikt och göra en ny ordentlig genomgång om två år, säger Thilo Beeker. Då kanske vi måste staga upp träden med rep, men det är för tidigt att säga.