I två månader ska "Kvarteret Skatans" ensemble - Johan Glans, Anna Blomberg, David Batra, Cecilia Frode - leverera sin milt skruvade skrattspegel över svenska folket live på Rival. Att de har valt Sveriges största scen (en dryg miljon) mot en betydligt mindre (700 platser) beror på att de kände suget efter publikkontakt, och att de aldrig har jobbat tillsammans på scen tidigare.
De båda, om uttrycket tillåts, "gamla skatorna" Rachel Molin och Vanna Rosenberg, är upptagna med annat, "R.E.A." respektive Stadsteatern. Men läget är under kontroll. Någorlunda under kontroll i alla fall, försäkrar Anna Blomberg efter en repetition en vecka före premiären.
- Jag hade fruktansvärt mycket prestationsångest i början över att något som folk har sett i flera säsonger på tv plötsligt ska upp på scenen. Jag kände mig låst. Hur ska jag tänka? Vad förväntar sig publiken? Men när jag väl började jobba släppte oron.
De har gott om material. Två och en halv timme minst plockar de av. Det är lite gott och blandat från tv-serien men mestadels nyskrivet material.
- Man kommer att känna igen sig. Gun kommer att vara med, och Kristina, men sen gör jag rätt många nya grejer.
Kåta Gun, ja. Ingen Anna Blomberg vill bli tilltalad som, när hon står i snabbköpskön, kan man tänka. Risken finns, den sexsuktande kvinnan i leopardmönstrade tajts är henns mest populära figur.
- Ja, hon är väl den tydligaste av mina karaktärer, säger Anna Blomberg diplomatiskt. Gun började som en lite sorglig, kärlekstörstande medelålders kvinna, men så gjorde jag det som ett skämt att hon är pilsk. Det är så viktigt med tv att humorn är tydlig. En person med en mängd olika egenskaper blir lätt diffus. Men jag kallar henne inte för kåta Gun, det är alla andra som gör det.
Hur umgås man med sina karaktärer. Är de som klänningar i garderoben som man tar på sig när det är dags, eller finns de där i ens medvetande mest hela tiden?
- Har man en karaktär en lång tid så förändras den definitivt. Det var svårt när jag skulle skriva en monolog till den här showen. Jag har gjort henne på scen tidigare och då har hon varit på ett sätt, sen har hon varit väldigt skruvad i tv. Så jag var konfunderad vilken Gun jag skulle göra nu. Hon är ett slags mellanting, skulle jag tro.
Hur skriver man humor?
- När jag gjorde min enmansföreställning "Kärringfeber", hade jag en lokal där jag gick och fnulade, vandrade fram och tillbaka och funderade på vad hon skulle säga. Då gjorde jag klar föreställningen väldigt sent, den blev färdig först på premiärdagen.
Det låter läskigt, att stå med en halvfärdig föreställning med bara dagar kvar?
- Det löser sig alltid. Jag brukar alltid skjuta upp till sista stund. För mig fungerar det bra, men om det är andra människor inblandade så undrar de kanske varför hon inte lämnar in nåt material nån gång, säger hon och skrattar. Med den här föreställningen skulle det inte fungera.
Varför gör du så?
- När man har en figur så går man med den ett tag och efter ett tag så utkristalliserar sig det som är den ultimata idén, så att säga. Då vill man inte låsa sig.
- När jag gör saker på scenen brukar jag improvisera fram det och sen skriva ner det. När det gäller tv är det verkligen att skriva ordentligt på papper och sen lämna in till redaktören. I början fick jag en chock för jag hade hållt på med enmansföreställningar och jobbat med tjejgruppen Dotterbolaget och vi hade hållit på och lekt fram materialet. När jag kom till "Kvarteret Skatan" så tyckte jag det var så hårt att man skulle sitta vid en dator och skriva en sketch och lämna in och så kom det tillbaka med "Inte roligt" och "Fler skämt". Men man kan lättare analysera en idé på det viset.
- Den här gången satt vi allihopa och spånade fram alla idéer och hela storylinen och så skrev vissa av oss avsnitt.
Är det som en konferens att man sitter och raspar med pennan i varsitt block?
- Ja visst, men den här gången hade vi en jättebra redaktör som satt och skrev upp allting. Då hade vi bestämt att fokus skulle ligga på paren i "Kvarteret Skatan", så sökte vi efter mycket igenkänningsgrejer, vad som skulle kunna hända dem, vad de är för sorts karaktärer. Så skrev redaktören ut allting och vi fick det på papper.
"Kvarteret Skatan" är förresten ingen nick åt Bo Widebergs klassiska film "Kvarteret Korpen". De var bara ett arbetsnamn på ett kvarter där diverse karaktärer skulle härja.
- Vi tyckte först att det var ett dåligt och tråkigt namn så vi försökte komma på andra namn, men sen var vi ju tvungna att skriva sketcher också, då blev det "Kvarteret Skatan".
Varför är detta kvarter så populärt?
- Jag tror att det är mycket igenkänning, men också att det är skruvat, som julavsnittet som gick dan före julafton. Väldigt skruvat men ändå sa folk att de kände igen sig, säger Anna Blomberg som själv har ett tillåtande förhållande till humor och kan skratta åt mycket, exempelvis "The Office", "Simpsons", "Mr Bean".
- Jag är inte petig. Men när det känns sökt och långt från personen som utför det, tycker jag inte om det.
Publikintresset har varit stort, biljetterna har sålt bra. Och ensemblen talar om vikten av att få publikkontakt.
- Det är fruktansvärt jobbigt om man uppträder och det inte funkar och man inte får skratt. Då gäller det att analysera vad som inte funkar, i stället för att slå på sig själv, för det är väldigt lätt att ta det personligt.
- Hur länge håller humor? Det är läskigt. Man får hacka i sig att man verkligen kan bli hatad. Om vissa inte tycker att det är roligt så kan de inte vara nådiga.
De kan inte vara många.