Den nu åtalade läkaren har i polisförhör uppgett att hon inte gett den svårt hjärnskadade flickan någon överdos av någonting. Enligt åklagaren dog den nyfödda flickan av en överdos tiopental, ett narkosmedel.
Inledningsvis säger läkaren, i ett förhör som hålls den 3 mars 2009, att hon har svårt att minnas vad som händer lördagen den 20 september 2008, dagen då barnet avlider. Efter en stund, då hon får klart för sig vilken patient det gäller, kan läkaren dock förhållandevis ingående redogöra för skeendet.
Hon beskriver en situation där de båda föräldrarna, som starkt misstrodde sjukvården, informeras om vad som skulle ske om respiratorn som säkrar dotterns andning kopplas ifrån; antingen att flickan klarar av att andas på egen hand eller att – efter kortare eller längre tid – hon kommer att avlida.
Respiratorn kopplas bort, enligt läkaren.
”Då satt hon i famnen hos pappan och då sa han att ´jag vill att du ska ge henne mediciner, ge henne nånting´. Vi hade tidigare talat om att ibland kan man ge sådana här barn som får väldigt ont och som får väldig ångest, kan man ge dem en liten dos morfin. Men jag bedömde att flickan behövde inte det, hon hade varken någon ångest eller ont, vad jag kunde bedöma.”
Tiden går. Föräldrarna vill att dottern får mat. Läkaren avråder. Senare ger hon dock med sig.
”Hon fick mat och i samband med det så kunde jag se på övervakningsskåpet att hon började få en konstig hjärtrytm som hon inte hade haft under hela dagen innan. Och sedan så slutade eller gick hjärtat långsammare och sedan så slutade det att slå. Och så konstaterade jag att hon var död.”
Senare under förhöret frågar förhörsledaren: ”Hade du någon kontakt med familjen efter den här dagen?”
”Ja, föräldrarna kom på ett återbesök som jag inte kommer ihåg om det var de eller jag som föranstaltade, men de kom på ett återbesök och jag blev väldigt, väldigt förvånad för de var väldigt glada. Jag hade trott att jag skulle möta två bittra föräldrar som fortfarande inte hade kunnat acceptera att hon var så sjuk.”