Rufs 2010 låter som namnet på en tävlingshund. Men det betyder "Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010" och blir ett tungt dokument som kommer att styra utvecklingen.
Dialogen om planen började senvintern 2007, och nu bearbetar regionplanekontoret som bäst över 200 remissvar som kommit in på den testversion som blev klar 2008.
Regionplanedirektör Sven-Inge Nylund och hans medarbetare har haft fullt upp med seminarier, informationsmöten och besök hos kommuner och intresseorganisationer det senaste året. "Rufsens" betydelse är inte att den är juridiskt bindande, utan att den är resultatet av flera års arbete med att ena så många som möjligt om en färdriktning.
I den testversion som varit ute på remiss finns två olika utvecklingar både för länet och Mälardalen. En klar majoritet av remissinstanserna förordar alternativen "Tät" och "Storstäder" framför "Fördelad" och "Städer". I klartext: Det finns en relativt stor enighet kring att det är bättre att bygga de flesta bostäderna centralt i regionen - Stockholm, Solna, Sundbyberg - än att fördela byggkranarna jämnt mellan länets 26 kommuner.
Det betyder också en stor samstämmighet kring att det är viktigare med stark utveckling i Eskilstuna-Västerås, Uppsala samt och Norrköping-Linköping än en jämn utbyggnad i hela östra Mellansverige.
Framtidens karta över ett län som från dagens invånarantal på drygt 1.974.800 fram till 2030 vuxit med 400.000-500.000 invånare, och fram till 2050 med en miljon invånare, har betydligt fler vägar och spår än dagens karta.
I framtidsplaner är det oftast kring vägar och spår det blir stora uppslitande strider. Att det ska byggas tvärspårvägar är planer som funnits länge och inte särskilt kontroversiellt. Däremot är det kontroversiellt att rita in tunnelbana från Kungsträdgården till Nacka och en ny pendeltågs- eller tunnelbanegren mot nordost till Täby och Åkersberga i planerna.
I arbetet med regionplaneförslaget har en helt ny tunnelbanegren dykt upp - från Liljeholmen över Fridhemsplan mot Universitetet.
- Där bedömer vi att det finns ett stort och växande behov av kollektivtrafik. En sådan linje skulle också avlasta tunnelbanans trånga parti mellan Slussen och T-Centralen, förklarar Sven-Inge Nylund.
I regionplaneförslaget finns det fler miljardsatsningar på spår än på asfalt. Men vägsatsningarna är betydligt mer omstridda. En rad remissvar gör tummen ned för motorvägen Förbifart Stockholm. Österleden, som i framtiden kanske byggs för att fullborda en motorvägsring runt Stockholms innerstad, är minst lika kontroversiell.
Mitt i den klimatdebatten sticker det i många ögon att regionplanen räknar med en väsentlig ökning av biltrafiken och en ökning av koldioxidutsläppen från regionen fram till 2030.
Den främsta anledningen till det är att Stockholm växer snabbt. Om de nya invånare regionen väntas få skulle bosätta sig på andra platser i landet skulle det leda till ännu mer koldioxidutsläpp eftersom Stockholms spårtrafik är landets mest utbyggda och välutnyttjade.
En kraftsamling för att bygga nytt i regionens centrala delar och vid bra lägen för kollektivtrafik är positivt för klimatet. Däremot är det negativt för de gröna kilarna, som leder in mot centrala Stockholm. Att bygga bostäder och förbindelser för en halv miljon nya stockholmare utan att nagga de gröna kilarna i kanten är troligen omöjligt.
En ödesfråga är framtidens arbetskraft. Det behövs nästan dubbelt så många högutbildade år 2030 som i dag. Massiva satsningar på mer och bättre högskoleutbildning och yrkesutbildning är troligen lika viktigt som nya vägar och spår.