Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

Larmet: Barn isoleras – i månader

Tonåringar hålls isolerade i flera månader – utan att det rapporteras. Barn, som inte växt färdigt, sätts på tunga beroendeframkallande lugnande mediciner. Nu bryter anställda på anmälda Bup-Stockholm tystnaden. ”Jag tror att vi bryter mot lagen.”

Strax före midsommar slog en anställd på barn-och ungdomspsykiatrikliniken Bup, i Stockholm, larm. Anmälaren, som kallade sig Ulrika Persson, vände sig till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och beskrev allvarliga missförhållanden på Bup-kliniken i Stockholm: Barn tvångsvårdades på fel grunder och fick fel diagnoser. Barn, så unga som tolv år, bältades, tvångsinjicerades och isolerades för ofta och av fel anledningar. Anmälaren anklagade också enskilda läkare för att alltför lättvindigt skriva ut beroendeframkallande narkotikaklassade läkemedel till barn, vars hjärna och kropp inte vuxit färdigt.

– Insättningen av de lugnande tabletterna benzodiazipiner sker för snabbt, utan eftertanke, och inte sällan på fel grunder. Detta trots att medicinerna i princip är bannlysta inom barnpsykiatrin. Medicinen är den mest beroendeframkallande vi känner. Vi har ingen aning om vad den gör med barns hjärna på lång sikt. Jag vet minst två som utvecklat ett tungt beroende på kliniken, säger en av anmälarna.

DN kan i dag avslöja att flera av de mest kliniskt erfarna på Bup-kliniken ligger bakom ”Ulrika Perssons” anmälan. Anmälarna riktar särskilt hård kritik mot hur barn vårdas på den låsta avdelningen Ria, där barnet isoleras från andra barn och endast har kontakt med två personal. Ria infördes 2010 som ett led i att försöka sluta skicka aggressiva barn till den vuxenpsykiatriska intensivavdelningen Piva, där de allra sjukaste vuxna patienterna vårdas. Men enligt anmälarna skickas barn fortfarande till Piva – ”Sveriges Abu-Ghraib”, som en tidigare patient beskriver det på grund av den höga säkerheten och de många tvångsåtgärderna som elchocker, tvångsinjektioner och bältesläggning. Samtidigt skickas barn på löpande band till isoleringen på Ria – utan att det rapporteras till Socialstyrelsen.

Isoleringsavdelningen Ria ligger i en källarlokal. I lokalen finns ett sovrum, ett bältessängsrum, ett litet pentry och ett tv-rum. Besök från anhöriga tillåts sällan på avdelningen. De flesta som hamnar på Ria bältesläggs – i rummet som ligger mittemot patientens sovrum i den isolerade lägenheten. I bältesrummet finns ett fönster som vetter ut mot en bergvägg.

– Det är som en bunker eller ett fängelse på en liten yta. Fönstren är låsta och luften är jättedålig. Det är ingen bra miljö för barn och ungdomar, säger en person som arbetar på Ria.

Varför bälteslägger man barn?

– När man anser att barnet är en fara för sig själv eller andra patienter och personal. Vi anser dock att det finns andra sätt att få barn att lugna ned sig. En professionell personalgrupp brukar kunna undvika bältesläggningar. Men i bland behövs åtgärden. Om en svårt sjuk anorektiker vägrar äta eller ta emot mat är det exempelvis helt befogat att lägga i bälte för sondmatning.

Avskiljning eller isolering av en patient får enligt lagen ske i högst åtta timmar och måste alltid rapporteras till Socialstyrelsen. Om patienten ska fortsätta hållas isolerad måste ett nytt läkarbeslut tas och en avvikelserapport skickas in till Socialstyrelsen. Men med Ria har ledningen kringgått lagen, menar anmälarna.

– Barn och ungdomar vårdas isolerat i den lilla källarlägenheten i flera månader utan att det rapporteras. Jag tror inte att det här är lagligt, säger en av anmälarna.

– Antingen ska det dokumenteras som en tvångsåtgärd, det vill säga isolering och följa de regler som gäller eller så ska man inte isolera över huvud taget. På det här sättet hamnar ungdomarna helt utanför lagstiftningen.

Då avskiljning enligt de ordinarie riktlinjerna från Socialstyrelsen skett på den slutna avdelningen har man tagit in barnet i ett intilliggande rum. Det vore, enligt anmälarna, en bättre lösning än Ria.

– Avskiljning bör alltid ske i rum med anslutning till de andra patienterna, för då kan patienten äta tillsammans med de andra, eller titta på tv, när han eller hon lugnat ned sig.
Men inte heller då rapporteras isoleringen alltid till Socialstyrelsen.

– Det händer att vi stänger in någon och glömmer dokumentera. Det beror på delvis på otydliga riktlinjer men även på arbetssituationen, säger en i personalen.

Efter personalens rop på hjälp öppnade Ivo ett tillsynsärende mot kliniken. Samtidigt inledde landstinget en intern granskning. Utredningen beräknas vara färdig i mitten av september. Enligt personal på kliniken har verksamhetschefen öppet försökt ta redan på vem som står bakom anmälan.

– På ett möte uppmanade han anställda att komma in på hans kontor och skvallra om vem som hade kritiserat vården. Vi som står bakom anmälan är rädda och mår dåligt. Vi vet att anställda som kritiserat vården tidigare svartlistats i hela Stockholm läns landsting.

Ur anmälan: ”Patienterna vårdas på Ria i veckor till månader, en del är inte ens tonåringar”

• Ria , Resursintensiv avdelning, på BUP-kliniken i Stockholm öppnade hösten 2010. Under minst hälften av tiden har någon patient hållits isolerad i lägenheten. På Ria är bara en patient placerad och anhöriga får sällan besöka patienten.
• Nästan alla patienter som placeras på Ria är inlagda under lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Då tvingar psykiatrin patienten att vara inlagd och det går att tillämpa tvångsåtgärder som bältesläggning, tvångsmedicinering och avskiljning/isolering. Ibland tillämpas en av dessa åtgärder, ibland alla tre samtidigt.
• Piva, vuxenpsykiatrisk intensivavdelning, är en låst avdelning där de allra sjukaste vuxna vårdas.terna vårdas. Men enligt anmälarna skickas barn fortfarande till Piva – ”Sveriges Abu-Ghraib”, som en tidigare patient beskriver det på grund av den höga säkerheten och de många tvångsåtgärderna som elchocker, tvångsinjektioner och bältesläggning.