– Livet känns skit, säger Lars Schelin, som sitter i rullstol sedan många år.
Bredvid sitter hans assistent Ramou Nije och ser orolig ut.
– Jag förstår inte hur det ska kunna fungera. Han behöver ju hjälp med precis allt. Duscha, klä på sig, ta sig ut ur lägenheten, gå och lägga sig, säger hon.
Lars är rädd att han ska falla omkull och bli liggande på golvet under de timmer då ingen kommer att vara där.
– Alltså, jag kan flytta över mig till toalettstolen... eller rättare sagt, sanningen är väl att jag vill kunna, säger han.
Lars har redan ramlat flera gånger. Men då har det funnits personal som kunnat hjälpa honom upp. Den stora rädslan är att falla och bli liggande på golvet till nästa gång hemtjänsten kommer.
Ramou Nije jobbar två dagar i veckan från 9 till 21. Hon finns till hands med alla stora och små saker åt Lars, som haft sin ms sedan han var ung. Nu blir de många timmarna troligen till halvdagar, från och med i höst.
– Det blir katastrof, helt enkelt. Kommer jag att kunna ta mig ut, kommer jag kunna gå på bio, eller ens laga mat? Jag vet inte, säger Lars.
DN är med hemma hos Lars när han med svårighet och hjälp flyttar över från sin rullstol till sin permobil.
Ramou är ledsen och tycker att Lars inte bara får praktiska problem utan även blir isolerad och ensam.
– Häromdagen fyllde han år och det var ingen där. Klart det är jobbigt för honom säger hon.
Men Ramou har själv familj och andra assistansuppdrag och kan inte vara hos Lars hur mycket som helst på fritiden.
DN har sökt Östermalms stadsdelsnämnd och bett att få beslutet förklarat, men förgäves.
– Vi uttalar oss inte om enskilda ärenden, säger Toni Mellblom på stadsdelsförvaltningen.
– Men de som behöver hjälp ska få det.
Enligt beslut från försäkringskassan och Östermalms stadsdelsförvaltning ser det ut som att Lars har hamnat i kläm mellan två system. Försäkringskassan stod för Lars assistans fram till och med den 31 juli 2012.
När beslutet omprövades bedömde kassan att han inte är i behov av samma assistans som tidigare – trots att han sjukdom inte har förändrats.
Eftersom försäkringskassan bedömde att Lars grundläggande behov av assistans inte översteg 20 timmar så hamnade Lars under gränsen för behov av assistans. Då måste kommunen ta över och ge hemtjänst i stället – men där bestämdes det att fem timmar räckte, inte tio.
Lars Schelins förvaltare Tor-Björn Willberg har överklagat beslutet till förvaltningsdomstolen.
– Jag har aldrig sett så mycket goda intyg om att någon behöver assistans, barn, före detta hustru, läkare, assistenter – alla bekräftar det.
– Men det struntar försäkringskassan fullständigt i, säger han.
Han är också kritisk till hur övergången mellan assistans och hemtjänst genomförts.
– Det var inget mjukt överlämnande. Den ena dagen upphörde assistansersättningen, nästa dag kom hemtjänsten, som för Lars var helt okända personer – som inte är samma varje dag, säger Tor-Björn Willberg.