"Lätt starta mobb på nätet"

Att sprida personuppgifter på nätet är ett brott mot personuppgiftslagen, pul. Men genom att skicka vidare ett massmejl blir man också del i en mobb som eventuellt kan uppvigla människor till att begå brott.

Medierättsjuristen Jeanette Gustafsdotter fick för en tid sedan ett mejl som handlade om att varna kvinnor för de två män som nu dömts för grov våldtäkt, samt även en tredje man som tidigare varit misstänkt.

- De som skickar dessa mejl tänker inte på konsekvenserna. Man tycker att man gör något bra. Jag förstår känslan bakom men det kan bli hemska konsekvenser om många deltar i detta.

Jeanette Gustafsdotter anser inte att det går att lagvägen stoppa information av den här typen på internet - men hon vill ha en diskussion om konsekvenserna.

Det vill även bloggaren Mary Jensen som fått samma mejl som Jeanette Gustafsdotter.

- Jag kastade det direkt i stället för att skicka det vidare. Jag har hört om mejl om påstådda pedofiler som lett till att en mobb dödat en oskyldig person. Man har ett stort ansvar att inte sprida uppgifter som kan skada.

Hon ser det som ett generationsproblem.

- Unga har mycket teknik men de har inte kunskap om vad man kan ställa till med. De vet inte att de bryter mot lagen och det borde vara information om pul i alla bloggprogram. Dessutom borde man lära ut sådant i skolorna, säger Mary Jensen.

Hon menar också att det finns så mycket bra på internet att man kan skapa motkrafter mot mobbeteendet.

DN:s chefredaktör Thorbjörn Larsson tar upp Facebook som ett exempel på både det som är bra och dåligt:

- Å ena sidan har vi sett grupper som reagerar mot våldet, som i förra veckans reaktioner mot Kungsholmsmisshandeln. Men samtidigt fanns namnpubliceringen just på Facebook.

- Ett problem med nätet är att användarna inte kan reglerna och inte sätter sig in i dem.

På en tidning finns en ansvarig utgivare. Dessutom finns pressetiska regler som journalisterna följer.

- Det är viktigt att moderatorer följer debatterna, som på DN.se, säger Thorbjörn Larsson. Det finns inget allmänintresse att lämna ut uppgifter om de nu dömda männen. Nyfikenhet är inte ett relevant journalistiskt motiv.

Nätsajterna har inga ansvariga utgivare men många sajter har ändå moderatorer. Facebook är en amerikansk sajt och faller därför heller inte under svensk lag. Där finns många grupper som diskuterar de så kallade Stureplansprofilerna. I en grupp med över 8.000 medlemmar kan man både se film på dem och få deras adresser, det finns länkar till deras vänner och flickvänners bloggar.

Tidigare fick man leta länge på mer undanskymda ställen på internet för att hitta sådan information. Men på till exempel Flashback, som tidigt gjort sig känt för att släppa igenom mycket information, blir inlägg med personuppgifter raderade av en moderator.

- Vi följer svensk lag, säger Flashbacks ägare Jan Axelsson. Facebook gör inte det.

1995 publicerade Axelsson uppgifter i Flashback Magazine om dömda väldtäktsmän. För det dömdes han till 50.000 kronor i skadestånd. Reglerna för internet och tryckta medier är inte desamma.

Pressombudsmannen Yrsa Stenius är nöjd med att inga tidningar valt att publicera namnen på de dömda.

- Det är lätt att ta reda på deras namn via nätet. Men det är skillnad i upplevelse att hela stan tapetseras med uppgifterna.

Hon tycker också att det är viktigt att pressen inte tar nätet - eller för den delen publicering i utländska tidningar - till intäkt för att publicera namn.

- Det har ingen betydelse. Man måste ta större hänsyn till de inblandade ju närmare man finns, säger Yrsa Stenius.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut