Carl Gyllfors, vd för Carema Care som driver Koppargårdens äldreboende, talar med DN när en arg anhörig kommer fram.
– Jaha! Nu får jag höra att min gamla mamma fallit och legat på golvet i en halvtimme för att personalen inte hittar lyften! Så får det inte vara, säger mannen upprört.
Mannen vill inte säga sitt namn. Tidigare har han och Gyllfors haft ett långt samtal i Koppargårdens fikarum, där Gyllfors och ett par pressansvariga tagit emot anhöriga och svarat på frågor under öppet hus.
DN har på Stockholmssidorna i flera artiklar granskat äldreboendet och redogjort för kritik från personal och anhöriga.
– VI har jobbat med många frågor, bland annat dem som DN tagit upp. Och vi är väldigt ledsna för de som upplever att deras gamla anhöriga blivit illa behandlade, säger Carl Gyllfors.
Han presenterar en ”Vitbok för Koppargården” med förbättringar – som mer utbildning om demens, att varje boende ska ha en egen kontaktperson, och att bara utbildade sjuksköterskor ska få lägga om sår.
– Vi brinner för det här, för att de gamla ska ha ett bra boende. Det är ju det vårt företag är till för, säger Gyllfors.
Koppargården är stort, med 232 boende, mot normalt 60–70. Det gör kommunikationen i organisationen svårare, enligt Gyllfors.
Carema har tillsatt fler gruppchefer så att arbetet ska ledas bättre och dessutom tillsatt några nya tjänster.
– Det gör vi utan att få någon extra ersättning från stadsdelen. Vi har den personaltäthet kommunen betalar för.
Flera anhöriga vi pratar med säger att de inte hört någon kritik från sin gamla mamma eller pappa.
– Men saker händer. Problemet är för lite personal, säger en anhörig som inte vill eller vågar säga sitt namn.
– Av ett tiotal anställda jobbar i snitt tre vid ett och samma tillfälle. När till exempel en förvirrad gammal person glömmer att ta med sig rullatorn när de ska upp och gå, då hinner ingen stoppa det. Klart att det sker fallolyckor då, säger han.