Sjuksköterskan Lena Appelkvist är en av alla de föräldrar som får kämpa varenda termin för att få ”nattis” till sin snart treårige son Liam. Det vållar frustration och innebär mycket pappersarbete för Lena, som har ensam vårdnad.
Lena Appelkvist skakar uppgivet på huvudet när hon hör att tjänstemännen som DN talat med uppger att Stockholm har en generös hållning till barnomsorg på ob-tid.
Hon bor inom Älvsjö stadsdelsnämnd och är trött på att ifrågasättas och behöva utföra sitt arbete på nåder. Hon får redogöra för sitt schema i detalj och ansöka om timmar var sjätte månad för att få barnomsorg.
– Det blir alltid beviljat färre timmar än jag sökt vilket gör att jag får överklaga varje halvår, suckar hon.
Hon har under resans gång uppmanats att söka nytt jobb eller byta till dagtjänst av ansvariga tjänstemän. Hennes ansökningar har blivit liggande och hon har själv fått kräva skriftliga avslagsbeslut efter muntliga avslag, men dessa har dröjt – ibland i månader. Hon har tvingats överklaga till såväl JO, förvaltningsrätt som kammarrätt för att sedan vara tillbaka på ruta ett då överklaganden hänvisats tillbaka till Stockholms kommun.
Lena har 4,5 års studier bakom sig och arbetar sedan tio år tillbaka heltid på natten på en akut infektionsavdelning på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Ett krävande arbete där hon har ansvar för svårt infektionssjuka patienters liv.
– För mig handlar det om att få vardagen och ekonomin att gå ihop som ensamstående och samtidigt göra ett bra jobb som mamma, säger Lena Appelkvist som har sina släktingar 40 mil bort och därför inte kan få någon hjälp av dem.
Nattjänsten innebär att Lena arbetar fyra nätter i sträck och sedan måste sova på dagarna. Men eftersom nattarbete heltid innebär 32 timmars arbete i veckan så har hon längre ledigheter då Liam och hon kan rå om varandra.