I Stockholm råder mörkertal kring barnen som inte är som andra barn. Barnen som mobbas tio gånger oftare i skolan än andra barn. Barnen som mobbar tre gånger oftare än andra barn. Barnen som oftare har ont i magen och sömnsvårigheter.
Det här är fakta som är sällsynt i sitt slag. Fragment av allt som står att läsa i resultatet av en omfattande studie genomförd av Kirsten Holmberg, barnneurolog vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Sommaren 2009 finns ingen sammantagen statistik över hur många barnen med neuropsykiatriska funktionshinder i Stockholmsområdet faktiskt är. Ingen grund för myndigheter, politiker och skola att basera resurser och stöd på. Ingen graf som visar hur många föräldrarna är som går under av att se sina tolvåringar må så dåligt att de till slut inte längre orkar gå till skolan. Ingen kartläggning som illustrerar hur många som plågas av att sommarlovet är här.
Tyngden av alla frågor som lämnas obesvarade när skolvärlden tar semester, frustrationen över att inte veta vad som väntar när höstterminen börjar.
DN:s fotograf Lars Lindqvist träffade sex helt vanliga familjer som lever i Stockholm i dag. Ett fåtal av hur många? Ingen vet. Sex familjer med barn som har diagnoser av varierande slag, och föräldrar som inte begår några brott. Men som ändå straffas obarmhärtigt hårt av ett samhälle som de trodde fanns där för dem. Det enda de här föräldrarna kan hållas skyldiga för är att de kämpar för sina barn.
Klicka på pilen i mitten på bilden ovan för att se inslaget.
I kommentarsfältet nedan kan du diskutera inslaget.