Många har själva drabbats av problematiken kring barn med extra stödbehov som inte får den hjälp de behöver i skolan och många känner igen sig i berättelsen om 13-årige Fredrik med adhd och autism.
En hel del lärare och annan skolpersonal har kommenterat DN:s artikelserie.
”Det är inte sant att lärare och rektorer inte tar ansvar, det finns många som tar ett fantastiskt ansvar och verkligen ger 100 procent! Tro mig när jag säger att vi vänder och vrider på varje möjlighet för att nå så ultimat resultat som möjligt! Det finns fantastiskt bra skolor, lärare och rektorer i Sverige - glöm inte det!” skriver signaturen Lärare
Mikael Nilsson tycker att skolan åläggs ett för stort ansvar.
”Gränsen för vad skolan bör ägna sig åt är sedan länge passerad. Skolans viktigaste uppdrag är utbildning. Vård bör skötas av sjukhuspersonal och uppfostran av föräldrar.”
Inga-Lill Söderlund har jobbat som skolsköterska och teaterpedagog. Hon skriver att skolorna är "skrämmande okunniga, hjälplösa och fördomsfulla".
”Föräldrarna i artikeln har rätt, dessa beslut skulle inte få tas av skolan själv. Många barn far otroligt illa i skolan och skolorna accepterar detta som något slags naturfenomen.”
Signaturen Sassa har två barn med särskilda behov.
”Det var en ständig strid med lärare och rektor, och jag tyckte att jag ständigt var i skolan. Det borde verkligen finnas centrala regler och inte vara olika i varje rektorsområde.”
”Skolan skjuter ifrån sig ansvaret, förhalar in i det längsta, kräver diagnoser och försöker få andra myndigheter att betala (exempelvis soc). Men det är skolans ansvar både professionellt och ekonomiskt att stötta dessa barn!” skriver signaturen Stina.
Signaturen Lia har även hon en dotter som haft problem i skolan.
”Det var aldrig tal om att hon skulle få någon hjälp, hela tiden har det varit hot från skola och socialtjänst att vi skulle anmälas, hon skulle omhändertas, hon skulle tas in på någon institution för att lära sig lyda...”
En ”Erfaren läsare” tycker att det är rektorns uppgift att vara rättvis:
”Rättvisa är inte att ge en grupp elever allt och därmed urholka ekonomin. Majoriteten av barn behöver en bra skola och den svenska skolan ska vara en skola för alla. Dessa specialskolor inriktas på att ta hand om en liten, liten minoritet av barnen på majoritetens bekostnad. Det kan synas cyniskt att ställa olika grupper mot varandra men det är vad vi måste göra. Vad blir valet? Minoritetens behov ställs mot majoritetens!”
Flera av läsarna åberopar Sveriges utbildningsminister:
”Jan Björklund, borde rimligen sitt och läsa denna kommentars-sida. Vad tänker du göra? dags att frångå militär-approachen och överväga en humanistisk dito?” skriver Torsten.
Sara håller med om att det är politikerna som bär det största ansvaret:
"Jag arbetar inom skolan och känner igen det här med att många barn i behov av särskilt stöd far illa. Min erfarenhet säger att pedagogerna i skolan ofta flaggar för hjälp, extra resurser och utredning men att det är ekonomin som styr. Även rektorer står med bakbundna händer pga ekonomin, de måste hålla budgeten och att sätta in extra resurser eller externplacera elever kostar för mycket. Det är bedrövligt att det går till så i dagens skola. Men som andra sagt, problemet ligger där pengarna fördelas, alltså har våra politiker det största ansvaret i det här."
Signaturen Bea N tycker att alla ska ta sitt ansvar och se till att det blir en förändring.
”Skolan har skyldigheten att ta hand om barnen för utbildning, vi föräldrar har skyldigheten att lämna våra barn där, barnen har skyldighet att gå i skolan. Men rättigheten till en bra skolgång saknas helt! Den beror på skolledning, lärare, tjänstemän och politikerna! Föräldrar! Om vi enar oss i föräldraföreningar och driver frågorna gemensamt så kanske vi kan förändra alla dessa skyldigheterna till rättigheter – till en bra och god skolgång med miljöer och resurser för alla barn oavsett diagnos eller inte.”
Vad tycker du? Tar skolan och samhället sitt ansvar för barn som behöver extra stöd? Diskutera!