Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

Livsvalen: Tiggeri eller prostitution

Förfallna betongkomplex. Högar med kanyler. Sopor.
Här i Rumäniens mest fruktade getto lever tusentals romer i en verklighet där det minst dåliga valet för ett barn är att sälja droger eller resa till Västeuropa för att tigga eller prostituera sig.
Miljarderna från EU:s fonder skulle göra det bättre för romerna. Men hit nådde aldrig pengarna.
– Om inte något radikalt görs kommer situationen i de romska gettona att explodera, säger den romskrumänske människorättsaktivisten Valeriu Nicolae, som arbetar i området.

”Ska ni verkligen gå av här?”, undrar den rumänske taxichauffören. ”Det här är en no-go area.”

Vi förstår inte riktigt vad han menar – lite längre bort, på huvudgatan skyndar barn på väg till skolan. Utanför verkstäder tvättar män och kvinnor bilar. Vi passerar en och annan utslagen person på vägen. På ytan ingen större skillnad mot någon annanstans i Bukarests utkanter. Förutom att det är ett romskt område.

Att det mest är romer som bor i Ferentari i distrikt 5 i Bukarest är ingen slump. Under kommunismen förde landets diktator Nicolae Ceausescu en hård assimileringspolitik och såg till att alla romer hade ett arbete att gå till. Efter kommunismens fall såldes fabrikerna dock ut och de flesta av romerna förlorade sina arbeten.

Många sökte sig då in till städerna för att försöka få arbete. Samtidigt avfolkades ”rumänska” arbetardistrikt i städernas utkanter. Ferentari var ett sådant område, bostäderna stod tomma och gangsters och arbetslösa romer flyttade in.

I dag, över 20 år senare, är Ferentari ett tillhåll för dem som befinner sig längst ned på samhällsstegen. De psykiskt sjuka. Brottslingarna. Missbrukarna. Och romerna – ett folkslag bland de socialt utslagna.

Klockan är strax efter halv nio på morgonen när vi svänger av från Ferentaris huvudgata in på Livelizor gränd – en bakgata som är känd som den farligaste i Ferentaris arton getton. Vi måste komma dit tidigt, har vi blivit tillsagda. Efter klockan tio på förmiddagen tar knarkbaronernas mellanhänder över området. Människorättsaktivisten Valeriu Nicolae, som driver frivilligorganisationen Policy center for Roma and minorities i Ferentari, visar oss runt på Livelizor gränd under bestämda villkor: vi får inte öppna munnen – engelskan kan avslöja att vi är objudna gäster. Anteckningsblocket och kameran måste stanna i väskan. Huvan ska helst vara uppdragen. Valeriu Nicolae är en av få som kan ta med sig personer utifrån in hit. Men det är alltid förenat med risker. Senaste gången han tog med sig en journalist in blev han bakbunden och instängd i bakluckan på en bil.

– Fotografen hade råkat fotografera fel person – en av knarkbaronernas små söner. Det är knarkhandlarna som blir upprörda om ni är härinne och fotograferar, inte vanligt folk.

Gettot i Ferentari är ett av alla romska bostadsområden i Rumänien som likt en isolerad ö, lämnats helt åt sitt öde utan någon som helst kontakt med samhället. Enligt en rapport från Världsbanken lever 74 procent av alla romer som bor på landsbygden i Rumänien i segregerade samhällen. Motsvarande siffra för städerna är 67 procent. Till Livelizor gränd i Ferentari kommer politikerna bara före val. De har gömt, eller glömt bort platsen, som bara ligger några busstationer bort från centrum.

Inne i trapphusen på Livelizor gränd är det så mörkt att man inte ser handen framför sig. Bara ljudet av släpande fotsteg avslöjar att det finns andra i trappen. Genom mörkret tränger barnskratt fram. Någons mobiltelefon kastar ljus på en vägg där barn i kvarteret skrivit sina namn i färg. Där står K.I.K.I. skrivet i grönt med stora spretiga bokstäver.

Om nätterna söker hemlösa missbrukare sin tillflykt i de öppna trapphusen. För att skydda sig mot knarkare som kan bli våldsamma har familjer blockerat öppningarna till trapphuset med hemmasnickrade dörrar.

Livet finns där bakom. Men syns inte.

Tystnaden från de reglade dörrarna avbryts plötsligt när en dörr slås upp och en skrattande tonårsflicka far ut, jagad av två pojkar.

– Kom in, kom in, säger hon glatt till oss på rumänska.

Det är Kiki. Flickan som skrivit sitt namn på väggen i trapphuset. Hon bor med sin mamma, sin moster, sina syskon och sina kusiner i ett av lägenhetsrummen i husen på Livelizor gränd. Elva personer delar på 18 kvadratmeter. När barnen ser att vi vill komma in rusar de upp för att rulla undan madrasserna från golvet. Till skillnad från i trappuppgången är det varmt och ljust härinne. Musiken från den lilla tv:n är pådragen på högsta volym. Kiki och hennes syster dansar runt i rummet samtidigt som de pratar och fixar varandras hår.

På en pall mitt bland de högljudda barnen sitter en medelålders kvinna, Kikis moster, och tittar med glasartad blick framför sig. Hon ser orolig ut när vi kommer in men säger inget. Långsamt, som i slow motion, rör hon sig bakåt i rummet. Hennes fjortonårige son har samma rörelsemönster och faller nedåt med huvudet när han försöker prata med oss. Klockan är halv tio och de har precis tagit dagens första heroindos. Ingen av barnen som kivas och dansar tar någon notis om kvinnan och pojkens beteende. För familjerna i Ferentari är det vilken morgon som helst och Kiki ska strax gå till skolan.

Det har gått tio år sedan Europarådet för första gången sade till att något akut måste göras för att hjälpa Europas romer. Under de åren har romers bostäder bränts ned och deras områden har ödelagts. Romer har placerats i särskola, tvångsförflyttats till avlägsna getton och gärningsmän som har utsatt romer för hatbrott har gått fria. I Europarådets senaste rapport från 2012 beskrivs hur lokalpolitiker i Rumänien och Bulgarien har deporterat romer till hälsofarliga soptippar, igenbommade fabriker med spår av livsfarlig cyanid och andra avlägsna platser utan vare sig hälsovård eller skolor. År 2011 införde EU ett ramverk som skulle bana vägen för hur medlemsländerna skulle behandla sina romer – ett första steg mot att säkerställa deras rättigheter i Europa. Målen i ramverket skulle förverkligas genom nationella handlingsplaner som antogs av medlemsländerna.

Men handlingsplanerna var endast moraliskt, och inte juridiskt, bindande. I efterhand har utvärderingar från bland andra European Roma Rights Centre och Open Society Foundations visat att mycket handlade om tom retorik. I Rumäniens fall anslogs det knappt någon budget till handlingsplanen och de ”nya” satsningarna var i huvudsak inlindade upprepningar av insatser som redan fanns. Undersökningarna visar att situationen för Rumäniens romer snarare förvärrats under senare år.

”De nationella handlingsplanerna är fulla av fina ord, men vi saknar konkreta resultat, kvantifierade mål och tydliga, tidsfrister för åtgärder”, sade EU-kommissionens vice ordförande Viviane Reding i ett tal i maj 2012.

Tillbaka till Livelizor gränd. Gatorna i gettot är fulla av lekande barn, trots att det är skoltid och mitt på dagen. Mitt bland de förfallna, gamla husen står två nybyggda villor med stora glasfönster som skulle kunna vara plockade från vilken svensk stad som helst.

Utanför står dyra tyska bilar parkerade, Porsche och BMW. Det är knarkhandlarnas bostäder och fordon, hävdar Valeriu Nicolae. Han berättar hur drogkartellerna successivt mutat bort kontroll- och ordningsfunktionerna i Ferentari.

– Drogkartellerna mutar polisen och kommunen för att de ska hålla sig borta. Bilverkstäderna du ser överallt, det är bara låtsasverkstäder där knarkkartellerna tvättar pengar. De som tvättar bilarna är knarkare som får betalt i droger, säger han.

– Före 1994 fanns det ingen droghandel här ute. Men när knarkhandlarna fick nys om alla arbetslösa som hade flyttat in i de övergivna arbetarbostäderna kom de hit och började göra folk beroende. Nu är det här en riktig helveteshåla, säger en man som driver en tobaksaffär.

Problemen i ett urbant getto skiljer sig mycket från svårigheterna som romerna brottas med på landsbygden. Här är prostitution, droger, kriminalitet och sanitära olägenheter vanligt förekommande. Bland romer på landsbygden är missbruk sällsynt.

I en återvändsgränd står en rad tonårsflickor med runda kinder och sotigt sminkade ögon och glor stint framför sig. De är alla prostituerade.

– Sexköparna plockar upp dem här, sen brukar de gå över dit bort och genomföra ett samlag, säger Valeriu Nicolae och pekar bakom den stora värmeledningen där de värst utsatta bor under bar himmel.

– Att bo i husvagn eller tält i Sverige är rena drömmen jämfört med det här. Allt är bättre i Västeuropa; socialtjänsten, utbildningen, hjälparbetet med utsatta, sjukvården, fortsätter han.

Många av de gatuprostituerade flickor han talat med drömmer om att en dag bli upplockade av någon av distriktets hallickar och intagna i ett av de finare husen på gatan – bordellerna – där det finns badrum och rinnande vatten. Eller ännu bättre – medtagen till Västeuropa för att jobba där. Rykten säger att det går att tjäna tio gånger så mycket på att prostituera sig i väst.

– Många far i väg och tror att de ska kunna jobba sig ur fattigdomen. Men i nio fall av tio slutar det dåligt, säger Valeriu Nicolae.

I en av sina rapporter om getton förklarar Valeriu Nicolae varför det allra sämsta jobbet i Västeuropa lönar sig i jämförelse med den fattigdom som många av romerna lämnar bakom sig:

”De flesta romer som bor i getton är analfabeter. Utbildningsnivån är så låg att de bara kan få lågkvalificerade arbeten som är dåligt betalda. Tiggeri, prostitution och mindre brottslighet i Västeuropa betalar sig enormt mycket bättre än ett lagligt lågkvalificerat jobb i Rumänien. Även arbeten som att panta burkar, putsa skor, dela ut tidningar eller rengöra bilar i korsningar i någon av de västeuropeiska storstäderna.”

9 av 10 lever i fattigdom

Romerna är Europas största minoritet. I Europa lever omkring tolv miljoner romer och inom EU:s medlemsländer räknar man med att cirka sex miljoner romer bor.

Siffrorna över romer är alltid osäkra eftersom beteckningen rom blivit så förknippat med diskriminering att många romer döljer sitt ursprung.

I Rumänien är 9 procent av befolkningen romer, ungefär 1 700 000. Regeringens officiella siffror är 700 000. I en rapport från 2003 likställde FN romernas levnadsvillkor i Europa med folken som bor söder om Sahara, de fattigaste i hela världen. Tio år senare, 2013, gör Europeiska liberala forum en ny undersökning och finner att jämförelsen fortfarande gäller, men att villkoren för romer har försämrats sedan 2003.

Källa: "Romania, a report by the european roma rights centre", ERRC 2013" The situations of Roma in 11 member states" 2011 av UNDP och Fundamental Rights Agency.

Rumänien och Sverige i samtal i Stockholm i dag

Svenska politiker som Folkpartiets skolborgarråd Lotta Edholm, integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och socialminister Göran Hägglund (KD) har kritiserat Rumänien för landets behandling av romer.

Med anledning av den polemik som uppstått skickade Rumänien i veckan en delegation till Sverige för att diskutera frågan. På onsdagen anlände Damian Drăghici, Rumäniens premiärministers rådgivare i romska frågor, Codrin Scutaru, statssekreterare vid socialdepartementet och flera andra representanter från Rumäniens regering till Stockholm. Och i dag, torsdag inleds en stor konferens om frågan på Europahuset. Syftet med besöket är att förklara vad Rumänien gör för att integrera landets romer och vad man kan göra i samarbete med svenska myndigheter för att avhjälpa problemet med de romska tiggarna i Sverige.