Tredjeklasshytten är en av de miljöer som byggts upp på den utställning som öppnas på fredagen i Sjöhistoriska museets Båthall 1 vid Vasamuseet.

På våningen ovanför får besökarna en inblick hur förstaklasspassagerarnas utrymmen såg ut och skillnaden är milsvid.

Hur mycket som än har sagts och skrivits om ”Titanic”, världens modernaste osänkbara skepp, så upphör dess historia aldrig att förvåna. Det finns alltid nya vinklar att belysa, och den här gången är det passagerarna som står i fokus. Inte alla 2 207 som fanns ombord, men rätt många och väldigt många kom från Norden.

– Det är rätt fascinerande, men efter engelskan var svenskan det vanligaste språket bland tredjeklasspassagerarna, säger Claes-Göran Wetterholm, författaren och etnologen som har skrivit två böcker på svenska om fartyget plus ett par på engelska och tyska.

Claes-Göran Wetterholm har varit fascinerad av fartyget sedan 1961 då han som nioåring såg ett tv-program kallat Time to remember. Sedan har det rullat på och 1987 tog han initiativ till en utställning på Sjöhistoriska museet för att uppmärksamma 75-årsminnet av katastrofen. Fyra år senare lockade nästa Titanicutställning på samma museum 66 000 besökare på sex veckor. Dessutom hade Postmuseum en utställning med brev och kort från ”Titanic” 2000. Succé även där.

– Det här är första gången vi har fokuserat på människorna ombord och i och med att vi visar dem och pratar om dem blir de odödliga, säger Claes-Göran Wetterholm.

Utställningen har varit i flera spanska städer och kommer närmast från Berlin. Nästa anhalt är Wiesbaden och flera andra stopp är planerade, men märkligt nog inte i Southampton, staden som fartyget startade från på sin första och enda resa.

– Den får inte plats, säger utställningsproducenten Luis Ferreiro. Inte ens på National maritime museum kan de ta emot den.

Därmed går engelsmännen miste om något riktigt spektakulärt – ett isberg.