Lagstiftningen säger att det inte får gå längre tid än två månader mellan dödsfall och begravning. Nu föreslår en statlig utredning en halvering av tiden från och med 2011, och då kan det bli riktigt tufft i Stockholm där den genomsnittliga tiden ligger på 33 dagar. Snittet för riket ligger på 18,8 dagar, vilket är en ökning med 5 dagar på elva år.

– Det går åt fel håll, säger Mats Larsson, chef för Stockholms kyrkogårdsförvaltning och sakkunnig i den utredning som presenterades i början av månaden.

Vad beror det på?

– Stressade storstadsbor som letar efter hål i sina almanackor. Så länge anhöriga inte prioriterar att begrava sina närmaste blir det så här.

Av samma uppfattning är Kristina Johnson, begravningsrådgivare på Ignis.

– Jag har sett så många anhöriga som sitter och bläddrar i sina filofaxar och skjuter på begravningar så långt det går för att de har så mycket som de måste göra, och det kan man tycka vad man vill om, säger hon.

Normalt vill prästen ha minst tio dagar på sig efter det att ett dödsfall ägt rum för att få tid för sorgebesök och griftetal.

Men det är inte bara prästen som är inblandad. Det handlar om kyrka eller kapell och plats för efterföljande minnesstund.

– Det är inte kyrkorna eller kapellen som är problemet, säger Mats Larsson.

Kyrkogårdsförvaltningen har fått en halv miljon extra i budgeten för 2010. Pengarna ska bland annat användas till utökade öppettider i kapellen. Skogskapellet ska exempelvis öppnas för begravningar på fredagar.

– En vanlig fredag kan vi ha femton begravningar på fyra kapell och det går bra, säger Mats Larsson.

Kristina Johnson på Ignis säger att många innerstadsförsamlingar gör sitt bästa för att hitta lösningar när det gäller begravningskaffet, men sedan kyrkan skildes från staten måste församlingarna hitta fler kunder än begravningsgäster, säger hon.

Iréne Diamant driver Solnadals Värdshus, beläget ett par hundra meter från Solna kyrka och granne med Norra begravningsplatsen. På torsdagen dukades det upp café complet för 46 begravningsgäster vid lunchtid, och senare skulle 16 andra begravningsgäster serveras landgång, kaffe och tårta.

– Vi tar emot sällskap från både Stockholm och Solna, och jag har inte märkt att det skulle vara problem, säger Iréne Diamant.

– Tvärtom tror jag att många sparar in på minnesstunden. Det verkar som om de anhöriga hellre vill behålla pengarna än att lägga dem på begravningskaffe. Det är synd, för det är viktigt att få samlas efter en begravning och prata och skratta och minnas den som har dött.

– Men många av dagens stressade stockholmare verkar inte ha något behov av att sörja.