MALMÖ.
Det är ”drop in” som gäller på Malmös sprutbytesprojekt. Ibland är det fullt i väntrummet men oftast kommer narkomanerna i en ganska jämn ström.
Projektet startade 1987 för att förebygga hivsmitta bland sprutnarkomanerna.
– Så till vida har vi lyckats. Vi masstestar våra narkomaner för hiv men har inte hittat ett enda nytt hivfall de senaste tio åren, säger kurator Magnus Andersson som arbetat i projektet sedan 1988.
– Alla som är inskrivna hos oss testas regelbundet för hiv och de erbjuds att vaccineras för både hepatit a och b.
Förra året var 900 narkomaner inskrivna och de gjorde 10000 besök hos projektet. Antalet inskrivna har stadigt minskat sedan 2004 då siffran var uppe i 1150.
Under åren har projektet utvecklats till att vara så mycket mer än att bara byta sprutor. Här finns en barnmorska, en akutläkare och kanske framför allt någon att tala med.
– Projektet har blivit en fristad för narkomanerna, här möts man alltid med respekt trots att man är missbrukare. Många av dem som senare blivit drogfria kommer hit med en blomma då och då.
Principen är att man får byta en gammal spruta mot en ny och ren.
– Men vi är inte stenhårda på det. Många är hemlösa och blir ofta av med alla sina ägodelar.
Magnus Andersson kan inte förstå varför Stockholm alltid varit emot sprutbytet.
– Det finns ett förakt för narkomaner i Stockholm som vi inte har lika mycket av i Malmö. Man blir inte sprutnarkoman av en slump, det finns nästan alltid svåra psyko-sociala problem i bakgrunden.
– Det borde ligga i allas intresse att narkomanerna är så friska som möjligt. Hiv är mycket betungande både för samhället och för den enskilde individen.