Den har vuxit fram i parken mellan höghusen nära Alby centrum, förskolan Ugglan. Steg för steg har den blivit större under det senaste året och nu behöver ingen längre tveka: Ugglan är redan ett landmärke, ett alldeles runt utropstecken.
– Många av de boende i området associerar till en arena och det kan jag förstå. Det känns också bra, för tanken är ju att det ska kännas som en plats som man vill gå till för att samlas, säger Ami Katz och guidar runt i den spektakulära byggnaden som andas mycket omsorg, tanke och känsla.
Historien om Ugglan tog dessvärre sin början på ett sorgkantat vis. En sommarnatt 2006 körde en bil in på baksidan av den dåvarande förskolan. Någon satte eld på bilen och förskolan brann upp, med allt vad det innebär av ledsna och oroliga barn, bekymrade vuxna och stök med försäkringsbolag och ersättningslokaler.
Ur askan reste sig dock en vilja att skapa någonting nytt – varför inte en förskola där man från början verkligen tänkt till, både på barnens behov och på skyddsaspekterna? Uppdraget gick till Ami Katz på 3dO arkitekter, och ambitionen var att så snabbt som möjligt involvera alla, det vill säga allt från rörmokare till pedagoger och förskolans kökspersonal.
– Det var en otrolig känsla att upptäcka att det fanns såväl vision som vilja och samsyn. Förutsättningarna för att göra ett bra jobb var fantastiska, minns Ami Katz.
Och nu är de nästan i mål. Tankearbetet som det inneburit att bygga bort riskerna för bränder, skadegörelse och faktiskt också till exempel mobbning samtidigt som barnets behov och villkor hela tiden stått i fokus har varit en kittlande utmaning.
– Jag tror inte man kan bygga bort samhällsproblem, men jag är övertygad om att om vi använder resurserna i rätt ände så kan vi skapa en tillvaro där människor mår bättre och känner större hopp, säger arkitekten.
Ugglan är inklädd i aluminium med riktiga falsar och tre olika mått på plåtarna. Den ovala innergårdens väggar är klädda med oljad, bandimpregnerad furu. Över trädäcket som löper längs hela insidan hänger ett plåttak som perforerats i olika storlekar, allt för att ljuset ska spela och leka precis som de transparenta, färgade skärmtaken över sandlådorna.
Innergården är välvd och belagd med sten i olika mönster, från alla åtta avdelningar har man full utblick över den genom stora fönster. På gården utanför som slingrar sig runt byggnaden samsas gräs, kullar belagda med gummimattor och stenformationer med lekredskap.
Barnen på förskolan har fått vara med och tycka till om så väl utformning som färgval, och barnen har pratat mycket om behovet av utrymmen där de ska få dra sig undan och vara i fred både inomhus och utomhus, något de fått gehör för.
– Inga barn ska behöva känna sig övervakade, men personalen ska ändå kunna se allt, säger Ami Katz och visar hur ett av rummen på varje avdelning kan göras om till ett avskilt mysrum men där perforerade väggar ändå ger möjlighet till insyn.
Förutom varje avdelnings hemvist finns det fyra stora lekrum och två ateljéer, inspirerade av Moderna museets diton. Inredningen har valts med samma omsorg som resten.
– Det är lätt hänt att man inte lägger ned samma möda på miljöer där barn ska vistas som på miljöer där vuxna är. Men det har vi gjort här, och jag är både stolt och glad över det, säger Ami Katz.
I december flyttar 150 barn in men redan innan dess ska Ami Katz ut i landet och föreläsa om projektet.
– Det känns faktiskt som ett av de viktigaste jag gjort, ler hon.