STHLM

”Många sätter sig i skuld för att tigga”

Foto: Roger Turesson

Stockholm stads uppsökarteam har också fått kännedom om att tiggare exploateras av lånehajar som transporterar dem till Sverige.

– En del lånar stora pengar för att ta sig hit som de måste sitta och tigga av. Det är någon form av låne-och transportbusiness mellan Sverige och hemlandet, säger Pertti Koistinen, socialsekreterare i EU-teamet.

Socialsekreteraren Pertti Koistinen är en av fyra i Stockholm stads nybildade projektgrupp för hemlösa EU-migranter. Han har arbetat med gruppen EU-migranter dagligen de senaste åren i sitt vanliga arbete som uppsökare, men från och med augusti i år jobbar han enbart med EU-migranter. Som uppsökare i EU-teamet möter han dagligen människor som tigger i staden.

Han känner inte till att folk skulle tvingas betala för sin tiggarplats men däremot har han hört historier om hur människor satt sig i skuld för att komma hit och tigga.

– Generellt sett handlar det inte om brottslighet. De är organiserade, men inte på ett kriminellt vis. Men det jag skulle vilja lyfta fram när det gäller exploatering är ockerverksamheten i hemlandet, där någon lånar ut pengar för att andra ska kunna åka. Man lånar ut 5000 kronor men låter personen som åker hit och tigger betala tillbaka 7500 kronor. Det är ocker och de här människorna, ute i byarna, är ofta väldigt lättlurade. Någon kommer och säger att det är jättebra i Sverige, kom med, du kan betala tillbaka senare och sen drar man iväg. Men sen, när man kommer hit, märker man att det inte finns pengar till alla som tigger. Då är man inne i skuldfällan och många kan inte åka hem igen på grund av pengarna som man är skyldig. De måste stanna och slita här på gatan för att få ihop pengarna. På det sättet blir de utnyttjande, även om det inte är kriminellt.

Hur har ni fått den här informationen?

– Det är tiggare som har sagt det till oss när vi har frågat. Att de har lånat pengar för att komma hit och att de sedan tvingats betala en jättehög ränta som de måste tigga ihop innan de kan åka hem. Vi har frågat: Hur länge tänker ni stanna, och de har svarat: en månad till. Varför det? har vi frågat. ”Jo för vi måste samla ihop pengar till skulden vi dragit på oss när vi åkte hit”. Vi vågar inte åka hem för att vi har fått så mycket skulder, säger de. Min gissning är att det finns en hel företagsamhet där nere som är en del av processen. Hur mycket och till hur stor del det vet jag inte. De har en business som gör upp länken mellan hemlandet och Sverige, det är min uppfattning.

Har ni sett något som ni misstänker är kriminellt, det vill säga där någon skulle vara offer för människohandel?

– Vi hade ett fall, med en tiggare utan armar, där vi började fatta misstankar och det fallet anmälde vi. Ur social synpunkt kan man misstänka att en man utan armar befinner sig i någon form av beroendesituation, kanske trafficking. Men när en människa avvisar vår hjälp tar det stopp för oss. Men han var ett undantag. I normalfallet ser vi inget skumt med personerna ute på gatorna.

Pertti och hans kollegor försöker alltid prata med tiggarna för att se om det är något de kan göra för att hjälpa eller stötta.

– Lösningen är ju att ha det så bra som möjligt hemma så att man inte behöver åka. Alla som vi träffar vill egentligen inte vara här i ett främmande land och tigga utan de är tvingade på grund av fattigdom.