Prick halv åtta går tåget från stationen vid parkeringsplatsen. Den som kommer för sent får springa i kapp, men det brukar aldrig vara några eftersläntrare på gåtåget, som går till Skarpnäcks nya skola.
I höstas, när terminen började för sexåringarna från radhusområdet på Riksrådsvägen, kom en av föräldrarna på att man skulle kunna göra som några av hans kompisar i Långsjö gjort: promenera med barnen till skolan. Dels för att få motion, dels för att inte frestas att skjutsa barnen med bilen till skolan, som varken är miljövänligt eller särskilt trafiksäkert.
Det som började på försök har blivit permanent, och på torsdag, när det är dags för gåtågskalas med medaljutdelning och pizza, har barnen gått 50 mil. Tänk själv: 50 mil – det är som att gå från Stockholms city till Strömstad eller Sollefteå. Det är en bra bit. Särskilt när man som de här ”passagerarna” har korta ben.
Nio familjer ingår i gåtåget och var sjätte vecka görs ett nytt eskortschema upp. Två föräldrar leder tåget, en i täten och en i kön.
Pär Sandberg och sonen Johannes är först på plats den här morgonen och Johannes räknar in medpassagerarna: Alice och hennes bror Alfred, Maja och hennes mamma Stina, Erik, Olof, Elvira, som kommer ensam eftersom hennes bror Olof är sjuk, och Sonja med mamma Maud.
När alla kommit går tåget och föräldrarna som är ansvariga tar ett barn i varje hand. Under den drygt kilometerlånga promenaden utmed Riksrådsvägen, Skrivarvägen, Kanslersvägen och över den trafikerade Sockenvägen är det många ompositioneringar i tåget. Maja och Alice, som är bästisar, går dock aldrig längre från varandra än en meter medan Johannes, som startar längst bak tillsammans med pappa Pär, och Olof plötsligt går längst fram med Alfred. Däremellan har han hunnit småprata lite med Erik, som går i mitten av tåget. Erik stannar hos Pär och berättar om den senaste fotbollsmatchen han spelade.
När alla efter 20 minuter kommer fram till skolgården har de hunnit både prata och springa av sig det värsta.
– Det här har blivit lika naturligt som att borsta tänderna på morgonen och lärarna märker att barnen inte har myror i brallorna när de kommer till skolan, säger Pär Sandberg, som räknar med att gåtåget kommer att fortsätta nästa termin. Att varje familj har i snitt en och en halv tur per vecka är ett bra sätt att fördela morgonstressen på, säger han.
Stina Hagelqvist säger att barnen var lite odisciplinerade i höstas innan de hade lärt sig, men nu går det jättebra. Som tåget skulle man kunna säga.
– De har varit jätteduktiga trots att det ibland har varit både snömodd och ösregn, men de har vuxit med uppgiften, säger Stina Hagelqvist.
På torsdag får gåtågets passagerare sin belöning: pizza i föreningslokalen och Pär Sandberg har lovat att de ska få medaljer också. De kan de väl vara värda?