Vad den civila karriären går ut på vill han inte berätta, men erkänner att han har tre konkreta anbud. Däremot säger Mikael Söderlund utan omsvep att det nu är hustruns tur att göra karriär.
På tisdagen fyller Mikael Söderlund 43 år. Han lär få många telefonsamtal. Kanske inte i första hand ifrån dem som vill gratulera utan från dem som vill fråga varför han hoppar av.
Ja, varför?
- Det är inte så dramatiskt. Jag befinner mig mitt i livet och känner att det är dags att göra något annat. Jag tror att många skulle må bra av att gå in och ut i politiken och inte stanna på livstid, säger Söderlund som varit heltidspolitiker sedan 1998 då han blev stadsbyggnadsborgarråd.
Det politiska intresset väcktes tidigt hos denne östermalmare. Redan i slutet av 1970-talet påverkades han av det stora engagemanget mot trafiksaneringen i den egna stadsdelen. Han växte upp på Kommendörsgatan 27 och konstaterade att det blev dubbelt så mycket trafik på just hans gata efter omläggningen.
- När vi skulle hämta vänner på Tyskbagargatan, som ligger runt hörnet, fick vi åka runt halva stadsdelen. Pappa var otroligt arg på det, säger Söderlund. Han berättar förtjust om det beröm han fått över att så många förbudsskyltar plockats ner i den egna stadsdelen sedan han blev ansvarig för trafikfrågorna.
- Nu får man köra in på Karlavägen och man får korsa Narvavägen. Det är jag jättenöjd med.
Särskilt belåten är han dock med att den förhatliga bommen på Karlavägen försvunnit.
- Ingen enskild fråga har engagerat folk så mycket. Både i valstugor, i telefonsamtal och på torgmöten, men nu är bommen borta och det är jag stolt över, säger Söderlund.
Han är också glad över att Stockholm fortsätter att växa.
- Vi fått nya perspektiv och Stockholm vågar igen. Det är inte bara Stadshuset och Kungstornen som syns. Vi har en arkitektur som utmärker sig i stället för att underordna sig.
På frågan om vilket enskilt projekt han är mest nöjd med svarar han radhusen i Rinkeby.
Vi träffas i Bobergs matsal högst upp i NK-huset. Han säger sig älska inredningen, som är "så nära Titanic man kan komma".
Just i detta hus började han sin yrkesbana som 17-åring. Han satt i en skrubb och märkte reaskjortor. Efter två veckor fick han komma ut ur skrubben, chefen trodde att unge Söderlund var mogen större uppgifter. De sju åren på det stora varuhusets herrekipering gav honom ett intresse för kläder. Han har tio kostymer hemma i garderoben och är en av de få i fullmäktige som alltid kommer i kostym till debatterna.
Mikael Söderlund kom in i stadshuspolitiken som ersättare i kulturnämnden 1990 och året därpå kom han alltså in i fullmäktige.
Han lämnar sin post först i månadsskiftet augusti/september, men väljer redan nu att offentliggöra sitt beslut.
- Jag tycker att det är ansvarsfullt att berätta i god tid och jag är en ansvarsfull person.
Det är ingen schism som ligger bakom?
- Absolut inte. Tvärtom. Jag älskar det här uppdraget och kommer verkligen att sakna kollegerna. Vi har ett fint samarbete i alliansen och jag är övertygad om att dom kommer att vinna nästa val.
Själv kommer Söderlund inte att ställa upp i nästa val.