Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

Militärens gamla hangar har blivit deras hem

Ursvik. Bristen på ankomstboenden för asylsökande är akut. En majoritet av de 1 270 personer som bor i länets evakueringsboenden, tänkta att ge tak över huvudet under max en vecka, har bott i hangarer och sovsalar i två månader.

– Det är svårt att leva så här, helt utan avskildhet, säger Nergz Mustafa, 21.

Nergz Mustafa, hennes make Hersh Hussein och barnen Hastyar, 3, och Nazgull, 1, sitter i den före detta militära lagerlokal som sedan i höstas fungerar som evakueringsboende i Ursvik, Sundbyberg.

Familjen har tryckt ihop sina sängar. På pinnar som de bundit fast vid sängstolparna har de hängt upp lakan för att skapa åtminstone någon slags känsla av en egen, privat sfär.

Men runt omkring dem bor 185 andra människor i ungefär samma situation, tacksamma över att ha fått skydd, men samtidigt traumatiserade av flykten till Sverige och oroliga och frustrerade över att inte veta någonting om framtiden.

De som bott här längst har varit här sedan början av november, i snart tre månader.

– Det är svårt att slappna av, man känner sig oskyddad och vi har ingen aning om vad som ska hända, om vi snart får komma till ett riktigt boende eller inte, säger Nergz Mustafa.

Hon och maken är väl medvetna om att inte är tillåtet att bygga insynsskydd runt sängarna av brandskyddsskäl. Varje dag plockar de därför ned sina hemmagjorda ”väggar” och varje kväll sätter de upp dem igen för att slippa känna sig så utlämnade.

Foto: Paul HansenSalar Ismail Mohamad är en av flera rullstolsburna personer som nu bor på evakueringsboendet i Ursvik. Foto: Paul Hansen

Evakueringsboendet i Ursvik var det första i länet som öppnade när flyktingsströmmen var som störst i höstas. Tanken var att det skulle vara ett akut korttidsboende för 200 asylsökanden – i väntan på ett riktigt ankomstboende, där man får en egen vrå med självhushåll.

Men det har kommit att bli någonting annat. De flesta har varit här i mer än en månad, flera i närmare tre, vilket boendet inte är anpassat för.

– Just den här veckan har vi haft utflyttning av 50 personer och inflyttning av 50 nya, men annars har det i princip stått stilla. Max tre fyra personer i veckan har fått platser på riktiga ankomstboenden, konstaterar Magnus Ehntorp, verksamhetschef.

Situationen har gjort att i princip alla förutsättningar förändrats. Här finns visserligen uppvärmda toalett- och duschvagnar på gården, men det finns ingen möjlighet att tvätta kläder.

Här finns också lekrum för barnen, men ingen planerad långsiktig verksamhet, varken för barn eller vuxna.

– Människor som precis genomlevt en flykt genom Europa skulle få pusta ut ett par, tre dagar här. Nu lever de här utan att veta när de kan komma vidare med sina liv, säger Magnus Ehntorp.

På boendet serveras frukost, lunch och middag via en cateringfirma.

Dagersättningen är på 24 kronor per vuxen, 12 kronor för barn nummer ett och sex kronor för övriga barn – pengar som inte ens räcker till en bussbiljett.

Möjligheterna att hitta organiserad sysselsättning på boendet är små. Mycket är lagstyrt. Efter ett besök av miljö- och hälsoskyddsnämnden fick man häromdagen klartecken att i alla fall låta de boende hjälpa till vid serveringen av maten. Nu försöker man också se till att de boende blir mer involverade i städning och annan skötsel för att minska risken för passivitet.

– Som det varit hittills bistår vi med nästan alla vardagliga sysslor. Kanske är det att göra våra gäster en björntjänst, nu när de mer eller mindre fastnat här. I nästa boende ska de sköta allt själva, funderar Magnus Ehntorp.

Förbrukningsmaterial som schampo, tvål, blöjor, bindor och receptfria läkemedel kommer till stor del från privatpersoner som skänker pengar.

Nu börjar det också komma i gång svenskundervisning, arrangerade promenader, teaterbesök för barnen och studiecirklar i hur Sverige fungerar ledda av pensionärer.

Foto: Paul HansenVerksamhetschef Magnus Ehntorp. Foto: Paul Hansen

– Vi var så inställda på att det här var ett korttidsboende att vi inte hade beredskap för det. Men nu försöker vi bygga upp aktiviteter, berättar Magnus Ehntorp.

Ändå vill nästan alla härifrån så fort som möjlig för att försöka börja om. När Migrationsverkets listor på vilka som ska få flytta till ett ”riktigt” boende sätts upp på den gemensamma anslagstavlan samlas alla snabbt för att få veta vilka som finns med.

– Men som sagt, oftast handlar det bara om tre fyra personer och då tar vi det direkt med dem som berörs. Det blir mindre rörigt så, konstaterar Magnus Ehntorp.

Boendet har ett tiotal anställda, resten är volontärer. När frågor uppstår om varför vissa får annat boende och andra blir kvar, har personalen inga svar att ge. Ovissheten om vad som händer i morgon gäller alla och situationen sliter. Att leva tätt inpå människor man själv inte känner är också svårt, och konfliktytorna riskerar att växa medan tiden går.

Här bor nu människor från främst Syrien, Irak och Afghanistan. Många har stora problem med hälsan, flera barn och vuxna är rullstolsburna och få upplever att de får den vård de behöver.

Det finns en volontärbemannad sjukstuga, men den täcker inte vårdbehoven. Det är svårt med transporter till och från sjukhus vid akuta situationer, vem ska stå för det? Kommunen? Landstinget? Volontära krafter?

Många problem löses under hand på mer eller mindre informella sätt, men det blir ohållbart på sikt, tror Magnus Ehntorp:

– Samtidigt är det svårt att säga åt en gammal, sjuk man som inte talar ett ord svenska att ta en buss till Karolinska på egen hand.

Flera av familjerna här är stora, vilket gör det än mer komplicerat att hitta ett boende.

– Vi är nio personer och skulle inte klara av att dela på oss. Alla är snälla här, men det är svårt att inte veta vad som ska hända, säger Hafia Sadat, mamma till Wazhma Sadat, 1 år, som flytt Afghanistan tillsammans med sin mans familj.

Alla involverade förstår komplexiteten.

– Det är en stor utmaning. Utan allt engagemang från alla fantastiska volontärer skulle det vara omöjligt, konstaterar Magnus Ehntorp.

Fakta. Evakueringsplatser

I dagsläget finns 1 270 evakueringsplatser i länet. Migrationsverket bad kommunerna om hjälp att upplåta dessa platser åt asylsökande när flyktingströmmen var som störst i höstas.

Migrationsverket säger sig vara medvetet om att många fastnat på evakueringsboendena. Man jobbar intensivt med att få fram ankomstboenden och med att upprätta listor över vilka personer som tillbringat längst tid i evakueringsboende. Dessa ska prioriteras.

Under de två senaste månaderna har Migrationsverket öppnat tre nya ankomstboenden i länet. Norrtälje har 48 nya platser, Bromma 35 och Sköndal 92 nya platser.