SL står inför gigantiska investeringar. Ett baspaket som gör att SL – kanske – kan behålla sin andel av den totala trafiken i Stockholms län beräknas kosta 8 miljarder om året. Inte ens en fördubbling av SL-kortet till runt 1. 600 kronor skulle kunna täcka de ökande kostnaderna.
Fler och fler reser med SL för varje år och drygt 2,5 miljoner resor per dag är mycket. Men även om resenärerna blir fler ökar resandet med SL inte i samma snabba takt som befolkningsökningen i Stockholms län.
SL har för politikerna i trafiknämnden presenterat en genomgång av alla investeringar som finns med i den plan för de närmaste tio åren som antagits av kommunerna, landstinget och staten.
Det är investeringar som anses behövas för att SL:s andel av trafiken inte ska minska. SL har dessutom lagt in alla följdinvesteringar – som nya spårvagnar, pendeltåg och depåer – som måste göras.
Notan för investeringarna hamnar på något i stil med 80 miljarder och betyder att de årliga kostnaderna för investeringar – räntor och liknande – ökar från 2,1 till 7, 4 miljarder. Det totala behovet av årligt tillskott från landstinget för hela SL:s verksamhet ökar från 6 till 15,6 miljarder.
– Det är upp till politikerna att bedöma vad som ryms i framtidens budgetar. En fördubbling av SL-taxan räcker inte på långa vägar till för att täcka de ökande kostnaderna, säger Monica Casemyr, projektledare på SL.
Samtliga politiska partier i landstinget känner oro för hur de framtida investeringarna ska finansieras. I synnerhet som sjukvården står inför investeringar på minst 50 miljarder fram till 2020.
De svindlande summorna i SL-rapporten beror på flera faktorer. Den snabba folkökningen ställer krav på mer trafik. Det finns ett eftersatt behov eftersom satsningarna på spår varit blygsamma i 30 år. Det har även blivit alltmer uppenbart att det är extremt dyrt att bygga spår och köpa in tåg i Sverige.
– Vi måste se över vilka detaljerade krav vi ska ställa vid upphandlingar. Om vi inte tänker köra spårvagnar snabbare än 70 kilometer i timmen blir det onödigt dyrt att kräva att allt ska byggas som om vi kör i 90 kilometer i timmen, förklarar trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm (M).
– Vi borde tänka på ett annat sätt. Vi borde utgå från att vi ska se till att ett visst antal människor ska kunna åka snabbt och bekvämt från en plats till en annan i stället för att först av allt bestämma exakt var vi ska bygga spårväg, tunnelbana och bussfiler, säger Gunilla Roxby Cromvall (V).
Politikerna tror att en väsentlig del av det som ser ut som en ekonomisk omöjlighet kommer att klaras av med hjälp av den starka inflyttningen till Stockholm som medför högre skatteintäkter.
Samtliga partier anser att staten borde stå för en större del av trafikinvesteringarna i det som är Sveriges ekonomiska motor. Dessutom finns en stark majoritet för att försöka se till att kommuner och näringsliv som gynnas av att nya spår dras fram bidrar till finansieringen.
De väldiga investeringarna betyder inte att SL:s andel av den totala trafiken väntas öka – bara att den inte kommer att minska. För att få en rejäl ökning av den andel av befolkningen som reser kollektivt krävs ännu större investeringar, och förmodligen högre trängselskatter och annat som gör det dyrare att köra bil.