Klockan var 17.45 och klockorna i Gustaf Vasa kyrka klämtade ödesmättat över ett regntungt Odenplan.
Inne i kyrkan var över 300 stearinljus tända i alla ljusbärare som kyrkans personal lyckats uppbringa. Kön till kondoleansboken var hur lång som helst.
Många hade kommit till Gustaf Vasa kyrka på sena måndagseftermiddagen för att hedra Riccardo Campogiani, som misshandlades till döds på Kungsholmen för drygt tre veckor sedan. Begravningen i samma kyrka samlade närmare 200 personer i torsdags.
Minnesandakten på måndagen snudd på fyllde kyrkan och det var påfallande många unga människor som kom för att hedra Riccardo Campogiani.
Färsamlingen sjöng Lina Sandells "Tryggare kan ingen vara" och Ylva Eggehorns "Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken". Den fick också lyssna till Magnus Helmner och Nina Lundgren, som framförde "Sjung en sång".
Komministern Pia-Sophia Passmark inledde med en bön där hon sa att det ibland är svårt att begripa vad som händer och att orden inte räcker till för den sorg som många i kyrkan kände.
- Färgerna har försvunnit. Tonerna har tystnat. Ta våra händer och låt oss ana gryningsljuset, sa Pia-Sophia Passmark, som talade om den bortgångne Riccardo som en varm, generös, kraftfull, initiativrik ung kille som njöt av livet.
Efter komministerns tal gick Riccardos föräldrar fram till den runda ljusbäraren och tände var sitt stearinljus. Därefter var det fritt fram för alla som ville göra samma sak och de var många, särskilt tonåringarna.