Är det så här den ser ut, den villkorade kärleken, den pubertala, ohanterbara passionen? Hukande under två gula filtar från häktet och långt bortom allt som går att förstå.
Han nyss fyllda 16. Slitna jeans, glipor på båda knäna, kriminalvårdens tofflor.
Hon lika ung. Drygt ett huvud kortare, späd och blickstilla.
Och så den förut så levande och nu döda, ”snart 16 varma somrar” som vill leva livet fullt ut, enligt hennes egen blogg som svävar fritt och okontrollerat i cyberspace. För bara några dagar sedan var det en blogg om ”mitt vardagliga och tråkiga liv, som en helt vanlig tonåring” – i dag fungerar den som ett monument över en sorg och en saknad som aldrig kommer att ta slut.
För vi lever i en helt ny tid. Medan det mediala uppbådet ser hur både pojken och flickan gläntar på sina filtar för att rättens ordförande Anna-Lisa Stoican ska få se deras ansikten är vi alla påträngade medvetna om hur dessa tonåringars liv redan ligger utfläkta på nätet. I ord och bild, kommenterat och klart.
Men för dessa, tre unga människor, som de flesta av oss redan sett, blev det ingen ljusnande framtid. Och hittills tyder allt på att ryktena stämmer. Det verkar vara ett relationsdrama.
En pojke, två flickor. Förälskelse, passion. Kanske var minst två av dem sårade. Kanske var de alla lika förvirrade över hur starka känslor vi människor har att hantera. Kanske var de också hårt klämda mellan ideal och verklighet, mellan föreställningar om hur riktiga män och riktiga kvinnor bör vara och agera.
Varje form av spekulation faller självklart platt till marken, men varje människa som kan minnas hur det var när Den Stora Kärleken inte riktigt betedde sig som man önskade när man var 15 vet. Det gjorde ont.
Den till synes trygga villaförort där de växte upp kunde inte skydda dem mot det som hände. Ingen där anade att det fanns en konflikt av den här digniteten, åtminstone inte i vuxenvärlden. I dag är alla involverade i det som enligt polisen är en isolerad, extremt tragisk händelse. Att förstå hur en så ung person förvandlas till något så bestialiskt att det har ihjäl en jämnårig flicka låter sig inte göras.
Vad sökte det unga paret? Den perfekta relationen? Den villkorade men villkorslösa kärleken? Lagom är bäst är ingen devis som håller längre. Extra allt gäller. Maxa. Varje sekund. Prestera. I varje ögonblick.
Jag tror inte att de kommer att kunna förklara vad som hände i efterhand. Jag tror att de är lika förstummade som vi andra.
Men de insikter som följer svider bittert och ångestfyllt. Livet är inget dataspel, ingen dokusåpa. Livet kommer alltid att få konsekvenser som inte går att deleta.
Artikeln är tillfogad en rättelse.