Stämningen i Rinkeby dagen efter lördagskvällens brand som krävde en kvinnas och fem av hennes döttrars liv var dämpad och sorgsen. Många var också kritiska, både till räddningsinsatsen och hanteringen av familjetragedin.
På uteserveringen vid Nejo’s café i Rinkeby centrum satt människor och diskuterade under söndagsmorgonen. Ämnet var givet. Nästan alla känner eller kände till någon av dem som omkom i branden.
Vid söndagen kallades berörda till medborgarvärdarnas kontor i tunnelbanegången vid Rinkeby centrum. Drygt 20 boende i området fick plats i lokalen där de fick ställa frågor till stadsdelsförvaltningens tillsatta krisgrupp samt till räddningstjänst och polis.
Flera representanter från somaliska föreningen i Järva ställde kritiska frågor till stadsdelsdirektören Olle Johnselius. ”Vem bär ansvaret för hanteringen av brandens efterspel?”, ”varför har ingen kontaktat pappan och de två överlevande barnen?”, ”vet ni ens var de är?”, var frågor som återkom i lokalen, såväl som bland människor på torget.
– Vi har naturligtvis ansvaret, säger Olle Johnselius, men man kan ju inte gå in och agera i alla frågor som lekman. Det hänger på problemets art och i det här fallet ska vi i den så kallade posomgruppen förmedla kontakter.
Tonen var vädjande från bägge håll och de kritiska rösternas missnöje stillades delvis. Stadsdelsförvaltningen hade sett till att särskilda resurser tillsatts vid både S:t Görans psykakut och psykmottagningen i Järva. Dit kunde också krisgruppen eskortera dem som kände att de inte orkade ta sig dit själva.
Men frågan om varför ingen bemödat sig om att ta reda på var de överlevande var fick inget svar, annat än att krishanteringen sker i olika steg. I det här olyckliga fallet spelade också in att det inträffade kvällstid på en helg i semestertider, förklarade stadsdelsdirektören Olle Johnselius.
På måndagen, försäkrar han, kommer stadsdelsförvaltningens och krisgruppens resurser att vara i full styrka.
– Jag är fortfarande kritisk till hur stadsdelen skött det här. Det hade varit lätt att ta reda på var både barnen och pappan var. Alla vi vet det ju. När myndigheterna inte vet om det kan de heller inte visa sitt stöd till de drabbade, säger Ali Nur som var på mötet för att visa stöd.
Han och många andra är också kritiska till räddningsinsatsen. Enligt räddningstjänstens minutloggar tog det max tretton minuter för tre stationer att anlända till platsen för branden, men så lång tid borde sträckan inte ta menar man. Uppgifterna som kritiken baseras på varierar dock och det är en sak som polisen beklagar. Exempelvis stämmer det inte att de omkomna befunnit sig i hissen.
– Det där bygger på tidiga och felaktiga uppgifter. Alla som omkom påträffades i trapphuset, säger polisens pressinformatör Karin Solberg.