Sedan början av 90-talet har antalet cyklister i Stockholm ökat stadigt. De årliga ökningarna har för det mesta legat på tvåsiffriga procenttal. Vintercyklingen har ökat ännu snabbare, över 100 procent på fyra år. Nu i april får vintercyklisterna sällskap av alla som låtit cykeln vara inomhus över vintern.
– Det blir trångt i vår på många platser. Minst 150.000 cyklar i innerstaden en vanlig vardag, säger Krister Isaksson, cykelplanerare på Stockholms stads trafikkontor.
Den cykelplan som togs fram 1998 skissade på en massiv utbyggnad av ett nät av cykelbanor och cykelfält. En hel del har förverkligats, men en hel del återstår.
Samtidigt har verkligheten sprungit ifrån planen eftersom cyklisterna blivit fler och fler i en takt som överraskat både planerare och politiker. Det betyder att det behövs både nya cykelstråk och radikala förbättringar av några av de stråk som byggts.
– Det är väldigt trångt på flera ställen. Tegelbacken är värst. Men även vid Hornstull, Slussen och Strömbron, säger Krister Isaksson.
Det går sällan att skapa utrymme för cyklister genom att bredda cykelbanorna. En lösning är grön våg för cyklister. På Götgatan söderut är trafikljusen ställda så att cyklistströmmen söderut på eftermiddagen ska få grönt. Det har lett till avsevärt bättre flyt i trafiken. Grön våg planeras nu på Långholmsgatan och Strömbron. Det diskuteras också att låta cyklister köra mot enkelriktat på flera gator.
Undersökningar har de senaste åren visat att många cyklister i Stockholm kör en mil eller längre för att komma till jobbet. Nu talar inte politiker längre lika högt om att gömma cykelbanor på bakgator och låta bilisterna ha huvudgatorna för sig själva.
En annan klar slutsats av frågor som ställts till Stockholms cyklister är att tidsaspekten är viktig. Om inte cykeln går sönder på vägen är det lätt att beräkna restiden på en eller ett par minuter när. Den som tar bilen eller bussen har ingen aning om hur långvarig resan blir.
– De som cyklar har gjort ett medvetet val. De cyklar av miljöskäl, för att få motion eller för att de trivs med att det är tidsbesparande. De som cyklar tjänar också mer än genomsnittet och cyklar inte för att de inte har råd med bil eller SL-kort, säger Krister Isaksson.
Politiker och stadsplanerare blir mer och mer medvetna om att cyklister är en viktig del av trafiken och inte några udda frisksportsbohemer. Det innebär att cyklister allt oftare nämns i trafikplanering och byggandet av nya stadsdelar.
I samband med ombyggnaden av Slussen beräknas behovet av cykelparkeringar till omkring 1.000 och även i planeringen av Citybanans pendeltågstunnel nämns siffror på omkring 1.000 cykelställ vid banans tre stationer.
– Det har skett en stor förändring. Än så länge är det mest i ord och planer det märks. Så mycket pengar satsas inte på cyklisterna, säger Krister Isaksson.
På Södersjukhuset ser man olyckskurvan vända uppåt nu när det blivit vår. Tio olycksdrabbade cyklister i januari och lika många i februari har följs av 24 från den 1 mars till 7 april.
– Det är knäskador, höftskador, sårskador och handledsbrott. Men sedan 1 mars har vi också haft tre svåra huvudskador, säger Sören Carlsson Sanz, chef för akutmottagningen.
Han tycker att det borde vara självklart för alla cyklister att bära hjälm, eftersom ingen föds med mer än en hjärna och den är oersättlig. Den som cyklar mycket borde även tänka på att skydda sina knän och ha kläder som klarar en hasning på asfalt.
– Det vi från vården kan göra utöver att ta hand om resultatet av olyckorna, är att komma med goda råd till de som ansvarar för trafiken. Vi har fått staden att se till att vassa detaljer från ställningar tagits bort och vi har fått dem att vrida på brunnar så att cykelhjulen inte fastnar i springorna, säger Sören Carlsson Sanz.