Nu vädjar polisen om hjälp och uppmanar alla som utsatts för övergrepp att ta kontakt – även om brotten kan vara preskriberade.
DN har tidigare berättat om 72-åringen som genom annonser i lokaltidningen lurat hem unga flickor som han sedan utnyttjat sexuellt. Artiklarna har väckt starka reaktioner – mycket beroende på att han trots två fällande domar aldrig suttit i fängelse.
För två läsare innebar publiceringarna slutet på en hemlighet som de burit på halva sitt liv.
– När jag läste artikeln var det första jag tänkte: Det är skrivet om oss, detta är vår historia, säger Amanda.
För att bearbeta vad hon just upplevt ringde hon sin barndomskompis Lisa – den enda personen som visste om vad som hänt i villan i södra Stockholm för 15 år sedan – för att kolla: Har jag drömt allt? Har detta verkligen hänt? Efter åratal av tystnad och bortträngda tankar hade allt plötsligt blivit så verkligt igen.
– Jag var på jobbet när jag fick samtalet. Jag bröt ihop fullständigt och var tvungen att gå hem. Det som hände har legat som en klump i magen i så många år, säger Lisa.
Nu sitter de bredvid varandra i Amandas lägenhet i centrala Stockholm. Det är första gången de ses på många år.
I dag är de två unga kvinnor mitt i karriären. Men då var de bara flickor – 13 år gamla – som letade efter sätt att dryga ut sommarlovskassan. En annons om städhjälp i lokaltidningen fångade deras uppmärksamhet. Lisas mamma skjutsade dem dit för att se att allt stod rätt till. Hon hälsade på den gamle mannen och bad döttrarna ringa när de städat klart så att hon skulle hämta dem. Därefter åkte hon hem.
– När vi väl var inne insåg vi att det inte fanns några städgrejer, ingen dammsugare eller något. Han föreslog att vi skulle fika i stället, säger Amanda.
Fikat förbyttes i frågesport. Flickorna fick 20-lappar för rätt svar.
– Vi tänkte bara att han var ensam och ville ha sällskap. I efterhand inser man att det var en uppvärmning, säger Amanda.
Precis som i fallet med de två tonårsflickorna – som 72-åringen nyligen dömdes för att ha ofredat sexuellt – bad han dem suga och slicka på en svart gummibatong, full med bitmärken. Han instruerade Amanda och Lisa att låta som bebisar och hundvalpar under tiden.
Framför dem dinglade 72-åringen med femhundringar.
– Man hade inte en tanke på att det fanns ett sexuellt motiv, man tänker inte i de banorna när man är så ung. Men det kändes fel, konstigt och pinsamt, trots att vi inte förstod varför, säger Lisa.
När han lämnade rummet för en stund såg de sin chans att fly. Tillsammans rusade de ut från huset och sprang hela vägen hem.
– ”Det här har inte hänt”, sa vi till varandra. Man skämdes något oerhört. Det gick inte ihop med vilka vi var: två kaxiga fjortisar som hade svar på tal, säger Amanda.
I oktober valde Lisa och Amanda att anmäla 72-åringen – trots att de eventuella brotten var preskriberade.
– Jag önskar att vi hade vågat berätta då. Jag önskar att den drivkraften hade varit större än skammen. Då hade vi kanske skonat alla andra.
Lisa och Amanda är övertygade om att det finns fler offer än de som hittills vågat anmäla, och hoppas nu att deras historia ska få fler att våga träda fram.
– Detta måste få ett slut.
Inte heller de offer vars fall prövades i rätten fick upprättelse. Trots två fällande domar, för köp av sexuell handling av barn 2010 samt sexuellt ofredande 2012, har mannen aldrig suttit i fängelse.
Första gången dömdes han till villkorlig dom och böter. I domen står att mannen bedöms leva ”under välordnade förhållanden”, trots att hela hans hus var fullt av zucchini som använts i sexuella sammanhang, sexleksaker och använda barntrosor. Mannen har också ett helt barnrum i rosa, trots att han inte har barn.
För nästa brott fick han böter. Trots att tillvägagångssättet varit likadant, trots att han lurat dit två 13-åriga flickor, ansåg rätten att det inte rörde sig om ett återfall. Det hade gått för lång tid emellan händelserna, resonerade man.
– Jag blir så arg. Varför gör inte polisen något? Finns det inte resurser? säger Amanda.
Både hon och Lisa tycker att rättsväsendet svikit offren. Men enligt Peter Cedenblad, chef på utredningsroteln, har polisen ingen möjlighet att göra något utan en ny polisanmälan.
– Det är klart att jag förstår att man blir frustrerad av att en sådan här person, som man kanske är helt förvissad om fortsätter med detta, eller har gjort det många fler gånger än vad som framkommit, är fri.
Han uppmanar nu alla som kan ha utsatts av 72-åringen att ta kontakt med polisen – även om brotten kan vara preskriberade:
– Det är absolut inte bortkastat att göra en anmälan ändå. Varje liten pusselbit är viktig för att skapa en helhetsbild och kanske hitta fler personer som blivit drabbade, säger Peter Cedenblad.
Lisa och Amanda heter egentligen något annat.