Gruppen av unga hemlösa på Stockholms gator har ändrat karaktär. En stor majoritet av dem har nu utländsk bakgrund. Ofta har de blivit utslängda hemifrån när de fyllt 18.
”Samhället sviker dem”, säger socialsekreterare Lisa Ring.
Det är vardagskväll på Plattan, Sergels torg. Under flera år har den mytomspunna platsen genomgått en ytskiktsrenovering och mycket har förändrats.
Men bakom det underjordiska shoppingstråkets glans och den uppfräschade t-banestationens vitare ljus lever de sociala problemen kvar. Inom loppet av bara ett par timmar träffar Lisa Ring och Maria Törnqvist Kullberg från social- och arbetsmarknadsförvaltningens uppsökarenhet för vuxna ett tiotal unga som lever på gränsen till hemlöshet.
Det är en växande grupp som har ändrat karaktär. I dag har en stor majoritet av de unga hemlösa utländsk bakgrund. Många har sent i livet fått diagnosen asperger/adhd – eller så är de under utredning eller borde vara det. De har låg eller ingen utbildning och extremt svag koppling till arbetsmarknaden.
Enligt Stockholms stad handlar det om 298 individer i åldern 20–25 år. Det är en ökning med 19 personer – varav 15 kvinnor – sedan 2006. 70 av dem bodde minst en natt på härbärge förra året, var resten tillbringar nätterna är oklart.
Utöver den här gruppen har uppsökarna Lisa Ring och Maria Törnqvist Kullberg kontakt med 55 andra unga vuxna som befinner sig i riskzon för hemlöshet. De bor hos kompisar, ibland hos släkt. De flesta, men inte alla, missbrukar droger. Många uppger att de blivit utkastade hemifrån när de fyllt 18. Samtliga har hoppat av gymnasiet.
– Jag tjänade inga pengar till familjen, då ville de inte ha mig hemma längre, säger en av dem vi möter tillsammans med uppsökarna.
Den förklaringen är vanlig:
– Det är här vi ser konsekvenserna av segregationen. Många av dem vi möter lever i ett utanförskap som är svårt att föreställa sig. Deras föräldrar saknar ofta helt förmåga att stötta dem eller så har de ingen kontakt alls, konstaterar Lisa Ring.
Men enligt henne handlar det också om en tuffare gymnasieskola, en hårdare arbetsmarknad och en stängd bostadsmarknad. Och om krångliga regelverk, långa handläggningstider och konkreta svårigheter för den utsatta gruppen att få kontakt med de myndigheter de behöver få kontakt med.
– Trots att den här gruppen varit prioriterad i flera år faller de fortfarande mellan stolarna. Vi försöker motivera dem att hålla kontakten med socialtjänsten där de bor, men de lyckas sällan, trots att de skriker efter hjälp, säger Lisa Ring.
Uppsökarnas jobb går ut på att försöka motivera men också att bara finnas till. Under kvällen erbjuder de sig att redan dagen efter följa med två unga män för att boka en tid hos en permanent kontakt inom socialtjänsten. Men de har också pratat framtidsdrömmar, bjudit en av dem på varm choklad och sått frön till nya tankar. Om det ger effekt? Lisa Ring vet inte men säger:
– Mest av allt känner jag frustration. De skulle behöva så oändligt mycket mer stöd.