Förskolan splittrar Tranholmen. ”Ön kommer att bli ett nytt Djursholm”, säger kritiska grannar. ”Tänk vilken underbar plats för barnen, grönt och bilfritt”, säger kommunalrådet Gunnar Oom (M).
Den privata förskolan Tranbär med 40 barn finns sedan i höstas i en blå pråm på norrsidan av Tranholmen. Ön i Lilla Värtan är stor som Gamla stan, tillhör Danderyd men nås på några minuter med färja från Ropsten.
Kommunen har köpt en tomt mitt på ön dit förskolan ska flytta när det 400 kvadratmeter stora huset är byggt.
– Jag och föräldrarna, mest jag, har blivit hatobjekt. Det finns en del som inte hälsar, säger förskolechefen Anna Hamilton.
Hon har bott på Tranholmen sedan 1979. Då fanns fem permanentboende familjer, nu är de omkring 130.
– De som har bott här ännu längre säger att det alltid har varit bråk på ön. Man kan säga att det är en strid mellan bevararna och bebyggarna. Den gamla stammen tycker att deras idyll inte ska förändras, säger Anna Hamilton.
– Jag tror att de är rädda för att när kommunen etablerar sig här, då är det slut på samfällighetens självstyre.
Samfälligheten, de 190 fastighetsägarna, äger Tranholmen. Här finns varken kommunal eller kommersiell service. Förutom förskolan.
– Det är ett segregerat samhälle för välutbildad vit övre medelklass, säger Anna Hamilton. På 1990-talet kostade en kåk 300 000 kronor, i dag kostar samma kåk tre miljoner.
Barnen går upp till lekplatsen, på tomten bredvid den där deras nya hus ska byggas. Tvärs över promenadvägen bor Kristina Lidén Mascher, en av de Tranholmsbor som har överklagat beslutet att tillåta utomhuslek på tomten till länsstyrelsen.
Hon flyttade hit permanent för tio år sedan och arbetar ofta hemifrån.
– Vi köpte tomt och byggde hus för ett antal miljoner kronor. Det hade vi inte gjort om vi hade vetat att vi skulle få ett dagis på 400 kvadrat som granne, säger Kristina Lidén Mascher.
– Vi har blivit lurade, och överkörda.
Danderyds kommunstyrelse hoppas på att den ändrade detaljplanen kan klubbas redan i vår. Centerpartiet har lämnat in en kritisk motion till fullmäktige där de skriver att kommunens agerande ”kommer att medverka till att olika grupper Tranholmsbor ställs mot varandra”.
Kristina Lidén Mascher är rädd att förskolebygget bara är ett första steg, att det kommer att leda till en permanent bro och bilar på ön, att förskolan när barnen har vuxit ur den blir skola, ålderdomshem, narkomanvård ...
– Vi överväger att sälja medan tid är. Om det blir som att bo inne i stan kan jag lika gärna bo inne i stan. Då är det här ingen ö längre, då har det blivit ett nytt Djursholm.
– Politikerna har sagt ja utan att tänka på konsekvenserna. Men om man säger något är man barnhatare, säger hon.
Enligt kommunen kommer det att finnas cirka 50 barn i förskoleåldern på Tranholmen under överskådlig tid.
– Vi tycker att det är vår skyldighet att ordna en kommunal förskola, och det tänker vi genomföra, säger Gunnar Oom.
Att en förskola i förlängningen innebär en permanent bro tror han inte.
– Oss emellan planerar vi för en internationell storflygplats på Tranholmen, säger Gunnar Oom. Skämt åsido, varför skulle kommunen tycka att det finns ett egenvärde i att ha en bro mot Tranholmsbornas vilja?