Enligt Stockholms tingsrätt begick Anna Odell alltså flera brottsliga handlingar när hon den 21 januari tidigare i år spelade psyksjuk och simulerade ett självmordsförsök på Liljeholmsbron i Stockholm. Det hela mynnade ut i en av årets största konstdebatter.

Advokat Claes Borgström är missnöjd med att rätten funnit Odell skyldig till oredligt förfarande då hon, enligt tingsrätten, "åsamkade Norra Stockholms psykiatri omotiverad vårdkostnad."

- Här kommer vi att diskutera en överklagan. Det är en principiellt viktig fråga, säger Borgström när domen meddelats.

Anna Odell hade väntat sig en fällande dom för våldsamt motstånd. Men tycker det är "märkligt" att hon döms för oredligt förfarande.

- Men det var bra att det blev så pass låga böter, säger hon till DN.se när hon precis fått domslutet i sin hand.

På det stora hela tycker hon att hon lyckats med sitt konstprojekt.

- Jag är nöjd. Det har kommit fram en hel del viktiga frågor i samband med projektet. Diskussionen som uppstått om psykvården är positiv, fortsätter Odell.

- Annas verk har satt igång en exempellöst omfattande diskussion. Hur den kommer att påverka är det ingen som vet. Men den har ett eget värde. Det här borde applåderas inom psykiatrin, menar Claes Borgström.

Under hela processen har Anna Odell hävdat att hon känt stöd från sina handledare på Konstfack. Det vidhåller hon även på måndagen.

- Institutionen har stöttat mig hela tiden. Jag känner mig inte besviken.

På frågan om det finns något i projektet som hon ångrar svarar Odell:

- Nej, jag kanske hade kunnat gjort vissa saker annorlunda, men det är inget jag går och grämer mig över.

I domen slår tingsrätten vidare fast att Anna Odell "i allt väsentligt erkänt åtalet för våldsamt motstånd". Hon gjorde sig enligt tingsrätten skyldig till våldsamt motstånd "inte bara när polisen omhändertog henne utan också vid införandet i polisbilen, under färden till sjukhuset och vid bältesläggningen."

Enligt domen ser rätten det som mildrande att Odell under rättegången uppgivit att hon inte haft brottsligt uppsåt utan "endast att inom ramen för ett konstprojekt fästa allmän uppmärksamhet på en fråga - psykiatrisk tvångsvård - som hon ansåg borde debatteras. Antalet dagsböter bör därmed sättas något lägre än vad som annars hade varit fallet."

Den spelade psykosen, då Odell omhändertogs av polis och fördes till psykakuten vid S:t Görans sjukhus efter det att hon ställt sig på Liljeholmsbron i södra Stockholm, var en iscensättning av en liknande självupplevd händelse på samma plats 1995 och ingick i Odells examensarbete på Konstfack, som visades senare under året. Händelsen väckte starka reaktioner och såväl poliser som vårdpersonal har känt sig illa till mods efter bluffen.

– Syftet har varit att synliggöra den slutna värld som psykiatrin är. Den behöver genomlysas för att det är en så maktfullkomlig institution, sade Anna Odell i förhöret under rättegången.

Åklagare Stefan Lind yrkade på att Odell skulle dömas till villkorlig dom och böter alternativt enbart böter.

– Anna Odell hade planerat i detalj vad som skulle hända. Hon spelade sjuk och visste att allmänheten skulle tillkalla polis och hon visste att hon skulle bli omhändertagen. Målet var att hamna just på S:t Görans psykakut, sade åklagaren under rättegången.