- Det här är ren diskriminering. Samhället verkar tro att vi funktionshindrade har helt andra behov, att vi skulle vilja leva ett helt annat liv. Men så är det självklart inte, säger hon till DN.se.
Att ringa till färdtjänsten är ungefär som att spela på lotto. Vissa hamnar i Sverige, andra kopplas till Estland, Lettland eller Moldavien.
- Jag brukar tänka "hoppas att jag kommer till växeln i Sverige". Där förstår de i alla fall vad jag säger. Men tyvärr händer det nästan aldrig, berättar Tania Laserna.
På grund av sin cp-skada har Tania vissa talsvårigheter. Därför är det extra besvärligt för henne att bli kopplad till telefonisterna i Moldavien och Baltikum.
- De förstår inte vad jag säger. Det händer ofta att de skickar bilen till fel adress eller tar fel på tiden. Ibland lägger de till och med på luren mitt i samtalet, säger hon.
Tania Laserna är bara en av många stockholmare som är missnöjda med färdtjänsten. Sedan delar av resebeställningen flyttades till Estland och Lettland för tre år sedan har antalet klagomål mer än fördubblats. Enbart sedan i februari i år, då ett nytt callcenter öppnade i Moldavien, har mer än 4.000 klagomål inkommit. Även bland taxichaufförerna pyr missnöjet.
- Förarna får mycket skäll och blir själva förbannande när det inte fungerar. Det blir en negativ spiral nedåt, där både chaufförer och resenärer blir förlorare, säger Tomas Nordström, Transports ombudsman för taxi och bussar i Stockholms län.
Växeltelefonisternas uppgift är att ta emot kundernas samtal och dirigera taxibilarna till rätt adress. För att klara uppdraget får de utländska telefonisterna gå en sex månaders snabbkurs i svenska. Dessutom hålls en tredagars intensivutbildning i Stockholm där de får lära sig taxibolagens rutiner.
Men enligt Tomas Nordström fungerar systemet dåligt. Det är inte ovanligt att chaufförerna dirigeras till helt fel delar av stan, berättar han. Ibland blandar telefonisterna ihop gatunamn i olika kommuner. Medan kunden väntar i Täby kan taxibilen stå på tomgång i Värmdö.
- Språkkunskaperna brister ganska kraftigt. Dessutom saknar de lokalkännedom. Det är inte utan anledning att det klagas, säger Tomas Nordström.
Syftet med att flytta resebeställningen utomlands är att minska kostnaderna för färdtjänsten. En växeltelefonist i Moldavien tjänar ungefär 3.000-4.000 kronor i månaden, vilket kan jämföras med kollegorna i Sverige som tjänar runt 18.000 kronor.
- Tjänstemännen som beslutat om det här har sitt uppdrag och i det ingår inte empati. Deras enda mål är att färdtjänsten ska kosta så lite som möjligt, säger Tomas Nordström.
Tania Laserna har små förhoppningar om att situationen ska bli bättre. Erfarenheten är tvärtom att det hela tiden blir sämre.
- Det är samma problem som återkommer hela tiden. Jag önskar att alla samtal kunde kopplas till Sverige. Då kanske jag slapp vänta så länge för att ta kunna mig någonstans. Som det är nu är det oerhört frustrerande, säger hon.