Det är inte helt enkelt att förstå årets upplaga av Stockholms stads brukarundersökning. Å ena sidan säger svaren att grundskolans elever trivs bättre och ger skolans undervisning högre betyg jämfört med tidigare år. Å andra sidan säger eleverna att lärarnas förmåga att stimulera och väcka intresse har sjunkit och bara 53 procent av pojkarna i 9:an skulle rekommendera sin skola till andra.
Sedan 2005 är trenden dock tydlig: det har skett en linjär nedgång, elever och föräldrar är mindre nöjda i dag än tidigare. Den tydligaste nedgången gäller de enkäter som föräldrarna svarar på, de som handlar om sexårsverksamheten, årskurs 3 och fritids. Det finns två olika svar på frågan varför:
Antingen har verksamheten faktiskt försämrats. Eller så har kraven på verksamheten höjts.
– För att få en bättre bild måste man lägga ihop resultaten med våra inspektörers bedömningar och betygsstatistiken. Klart är dock att när det gäller fritidshemmen kan vi se ett samband mellan låg personaltäthet, stora barngrupper och svårt att få lugn och ro, säger Christer Blomkvist, chef på utbildningsförvaltningens inspektions- och analyssenhet.
Från och med årets undersökning används en tiogradig skala när ”brukarnas” nöjdhet mäts, tidigare var skalan femgradig. I år ligger medelvärdet på 7,25 i årskurs 6 och på 6,62 i årskurs 9, vilket viktat mot tidigare års resultat är en försämring – men ändå, som tjänstemännen idogt påpekar – fortfarande ett relativt högt betyg.
Vad som dock oroar är att det är inom precis de områden som många skolor satsat extra på som andelen nöjda har minskat mest. Så trots skolvärldens fokus på lärarens roll, hur kunskaper följs upp och hur eleven ska nå de utsatta målen är det just det som föräldrar och elever är mer tveksamma till nu än tidigare. Hur skolan hanterar datorer, IT-frågor och skolmaten börjar också bli ett ämne för diskussion.
Andra resultat visar att flickorna trivs bättre än pojkar i skolan, knappt tre fjärdedelar tycker att skolan motsvarar de krav man har och ju äldre man är, desto mer missnöjd är man.
Detta vänder dock i gymnasiet, årskurs 2, då man återigen börjar uppskatta skolan. Undersökningen visar också att det skiljer sig väldigt kraftigt åt med skolorna huruvida man trivs eller inte. Det går hand i hand mellan de stora skillnader som stadens inspektörer tidigare visat när det gäller resultaten, vilket också skiljer sig åt väldigt mycket.
Grimstaskolan i Vällingby är en av de få skolor där niorna faktiskt trivs bättre än eleverna i årskurs 6. Rektor Fredrik Boström, som tidigare jobbade på en skola i innerstaden, är övertygad om att det speglar att skolan i förorten har en helt annan social betydelse för barnen. Här stannar lärarna kvar efter skolans slut, stämningen är lugn och nyfiken, bråken få. Kunskapsresultaten är inte lika goda som de sociala, men det kommer, är han vidare övertygad om. Det tror eleverna också:
– När man märker att läraren är engagerad, att de vill att det ska gå bra, då blir det bra, säger Elise Ekman i 9a.
Hennes klasskamrat Fahin Gani tror att han trivs så bra för att skolan är liten och att ”alla känner alla”.
– När man är trygg mår man bra. Då blir det lättare att koncentrera sig, tycker Najeb Darwishi.