"Olämpliga läkare tillåts bli specialister i allmänmedicin"

- Det här problemet har pågått ganska länge och nu kräver vi att kryphålen täpps igen, säger allmänläkaren Helena Schild Tossman, administrativ chef för Cefam, Centrum för allmänmedicin i Stockholms län.

"Fusket" beror i första hand på att verksamhetschefer på vårdcentraler vill ha färdiga specialister fortare än vad som nu sker.

Och med det nya vårdvalssyste- met är risken att problemet blir större eftersom konkurrensen om patienterna hårdnar.

I Stockholms läns landsting finns i dag omkring 410 anställda allmänmedicinare, men de borde vara 540. Det fattas med andra ord ett hundratal, enligt Helena Schild Tossman.

- Därför är det bråttom att få fram ny läkare i allmänmedicin. Både svenska läkare och läkare med utländsk utbildning vill ibland bli färdiga snabbare än de fem år som utbildningen kräver.

Dels för att de vill ha högre lön, säger hon.

- Och dels för att både utländska och en del svenska läkare tycker att utbildningen är för lång. Utländska läkare har oftast redan utbildning och tycker att den räcker, trots att den inte motsvarar de svenska kraven.

Två läkare inom Stockholms läns landsting blir ett genomsnittligt år specialister trots att de är klart olämpliga, berättar Helena Schild Tossman.

- Det kan handla om personlighetsstörningar, språksvårigheter, förfalskade intyg.
Andra problem kan vara att religiös övertygelse hindrar vissa läkare att arbeta som allmänmedicinare i Sverige. Och att utländska manliga läkare inte kan ta order av kvinnliga verksamhetschefer eller handledare.
Kulturkonflikterna är uppenbara, menar hon.

- För att inte nämna språksvårigheter. Jag var på en handledarkonferens nyligen och pratade med en läkare som hade gjort sin ST-tjänst (specialisttjänst) på en vårdcentral i Stockholm. Jag förstod inte ett ord av vad han sa. Och han förstod inte vad jag sa heller.

- Hur kan en verksamhetschef godkänna en person som inte kan göra sig förstådd? Det är obegripligt.

Det är verksamhetschefen och handledare på respektive mottagning som ansvarar för att läkaren de godkänner har de kunskaper som krävs för ett specialistbevis. Men Helena Schild Tossman och Annika Eklund-Grönberg, ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, Sfam, tycker inte att det räcker.

- Vi vill att studierektorerna ska vara med när intygen skrivs eftersom vi vet att verksamhetschefer släpper igenom specialistläkare snabbare än vad lagen föreskriver. Dessutom är de jäviga, vilket vi har påtalat för Socialstyrelsen, säger Annika Eklund-Grönberg.

Thomas Tegenfeldt, enhetschef på Socialstyrelsen för behörighet och patientsäkerhet, är väl medveten om problemen.

- Det är en angelägen patientsäkerhetsfråga och vi förstår svårigheterna. Men det är verksamhetscheferna som är de juridiska personerna och har ansvaret för att intyga att de handledda underläkarna är kompetenta nog att söka specialistbevis.

Att låta studierektorerna få ett juridiskt ansvar är inte möjligt, säger han.

- Studierektorsfunktionen är inte reglerad i lag, och studierektorerna kan därför inte ha ansvaret.

- Men det är inget som hindrar att de samarbetar med verksamhetscheferna. Studierektorerna är ju en väldigt bra kunskapskälla.

Ytterst är det vårdgivaren, landstinget, som ansvarar för att verksamhetscheferna kan sitt jobb, säger Thomas Tegenfeldt.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut