Det är stökigt och trångt i cykeltrafiken i Stockholm. Men det har inte blivit farligare att cykla – snarare tvärtom. Olyckskurvan pekar lite uppåt, men inte tillnärmelsevis lika brant som kurvan över antalet cyklister.
Vi är många som tycker det är rörigt på cykelbanor och där cyklister möter gående och bilister just nu. En del av oss ser tillbud varenda dag. Men den som tror att det blivit allt farligare att cykla de senaste åren tror fel. Stockholms stads olycksstatistik, som är en blandning av rapporter från polisen och sjukhusen, visar att antalet skadade cyklister ökade något 2008 jämfört med tidigare år. Men 283 skadade cyklister mot ett genomsnitt på 240–250 per år är ingen alarmerande ökning.
– Det går lite upp och ned mellan enskilda år. Den som med olycksstatistiken försöker bevisa att det blivit farligare att cykla är nog ute och cyklar. Samtidigt som olyckorna legat relativt konstant har ju cyklisterna blivit åtskilligt fler, konstaterar Krister Isaksson, trafikplanerare på Stockholms stads trafikkontor.
På Södersjukhuset finns sedan 1995 intern statistik över skadade cyklister från sjukhusets upptagningsområde – en del av innerstaden, stora delar av Söderort och kommunerna sydost och söder om stan – som hamnat på sjukhusets akutmottagning. Kurvan över skadade cyklister under högsäsongen är som en extremt guppig cykelbana i förorten. Om den alls pekar åt något håll så är det svagt uppåt. Men under den tid statistiken förts har antalet cyklister fördubblats. Stockholms stads satsning på cykelbanor och cykelstråk och att bruket av hjälm ökat markant är troligen förklaringarna till att olyckorna inte blivit fler.
– De vanligaste skadorna är huvudskador. Axlar, nyckelben, armbågar, knän och fotleder skadas också ofta. Det borde vara självklart att ha hjälm, säger Sören Carlsson Sanz, chef för akutmottagningen på Södersjukhuset.
Ur rapporterna läser han om hjärnskakning efter hjärnskakning följd av uppgiften om att den skadade saknat hjälm. Ibland skadas någon som burit hjälm, men då följs rapporten av en notering om hjälmen krossats.
– Hade de inte haft hjälm hade nog skallen krossats i de fallen, misstänker Sören Carlsson Sanz.
Kartor över trafikolyckorna i Stockholm visar att bilister och motorcyklister ofta skadas på de stora lederna utanför innerstaden. Olyckor med gående och cyklister är vanligast i innerstaden. Kartorna visar också att fler cyklister skadas i singelolyckor än i kollisioner med andra fordon eller gående.
Två tre cyklister om året dödas i trafiken. Den vanligaste dödsolyckan är en lastbil eller buss som svänger höger i en korsning och krossar en cyklist på väg rakt fram. Den olyckstypen försöker staden minska genom att markera särskilda ”boxar” vid trafikljus där cyklisterna kan köra längre fram än bilisterna.