Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

”Om alla bodde som i Hammarby sjöstad vore det en katastrof”

Josefin Wangel.
Josefin Wangel. Foto: Sveds Signe Söderlund

För femton år sedan var Josefin Wangel radikal miljöaktivist. Hon blockerade bilar, ockuperade skog. I dag forskar hon på KTH och sticker gärna ut hakan: Det är bara nys att Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden är hållbara stadsdelar. Trots att det är så de marknadsförs.

”Ett nedslitet hamn- och industriområde saneras, bebyggs och förvandlas till en modern och ekologiskt hållbar stadsdel.”

Så presenteras Hammarby sjöstad i offentliga sammanhang. Varje gång Josefin Wangel hör det får hon något stridslystet i blicken.

För enligt henne är det inte sant. Vare sig ur ekologiskt, socialt eller ekonomiskt perspektiv. Det gäller även Stockholms senaste satsning på en ”hållbar stadsdel”: Norra Djurgårdsstaden.

– Energianvändningen är alldeles för hög och det ger upphov till långt mer växthusgaser än måttstocken medger. Att kalla dem för ”hållbara” kommer farligt nära ”greenwashing” – det vill säga miljöfokuserad marknadsföring på falska premisser, säger Josefin Wangel.

Vi möter henne på KTH:s Center for sustainable communication, där hon är anställd som forskare. Hennes avhandling handlade om hållbar stadsutveckling med fokus på kopplingen mellan planering och livsstilar. Just därför är hon snabb med att erkänna att hon har dåligt samvete för att hon varannan vecka bor ensam i en 3:a – som trots omfattande renoveringar läcker energi som ett såll.

– Jag försöker trösta mig med att jag inte har något körkort, säger hon och blickar menande mot cykelhjälmen.

Ända sedan hon som 20-åring blev kallad ”flicksnärta” av en äldre man i en debatt om Nationalstadsparken har hon vetat vad hon vill.

– Jag blev oerhört provocerad av den mannen. Han ville förkorta sin restid till jobbet med två minuter, jag ville slå vakt om långsiktiga miljö­värden. Han fick mig att inse att jag måste skaffa mig en miljöutbildning.

Hon läste biogeovetenskapliga linjen på Stockholms universitet, tog en magisterexamen i miljö- och hälsoskydd och doktorerade i planering och beslutsanalys. Nu forskar hon vid avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH. Efter avhandlingen blev hon tillfrågad om hon kunde skriva ett kapitel i boken ”Hållbarhetens villkor”, temat skulle vara Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden.

– Äntligen, jag hade länge velat skriva om hållbarhetsperspektivet. Jag har nämligen väldigt svårt att se hur det kan vara försvarbart att utmåla de projekten som hållbara, goda exempel på stadsbyggnad och samhällsutveckling.

Josefin Wangel tycker att man ska vara noga med hur man definierar hållbarhet. Och med hur man ”bokför” den miljöpåverkan som en stadsdel har. I de nämnda Stockholmsexemplen används ett produktionsbaserat sätt att räkna – och inte ett konsumtionsbaserat. Det betyder att ingen konsumtion – inte ens av mat – inga resor eller den energi som krävs för att bygga stadsdelen räknas med.

Det gör ekvationen miljömässigt ohållbar.

– Vi är inte ens i närheten av att nå de mål som FN:s klimatpanel satt upp. Stockholms stad har, som alla kommuner, planmonopol och kan därmed ställa krav – tekniken att bygga nollenergihus finns ju. Samtidigt går det inte att energieffektivisera med bara teknik. Det krävs betydligt större livsstils­förändringar än att människor köper kravmärkt mjölk eller cyklar någon gång ibland. Men det vågar vi inte prata om.

I tre år arbetade Josefin Wangel på miljöinfocentret GlashusEtt i Hammarby sjöstad. Det kom delegationer från hela världen. Efter tre år kände hon sig som en telefonförsäljare som försökte sälja en produkt hon själv inte trodde på:

– Om hela jordens befolkning bodde som i Hammarby sjöstad skulle den globala miljöpåverkan öka katastrofalt. Vi har ett ansvar att visa upp verkligt hållbara lösningar.

Och det kommer vi att klara, säger Josefin:

– Även om det nödvändiga kan te sig omöjligt, så kommer människan att fixa det. Om inte annat så av självbevarelsedrift.

Josefin Wangel

Ålder: 33 år.

Familj: Varannanveckasförälder till Natanael, 10 år.

Bor: I 3:a i Högdalen.

Gör: Filosofie doktor i planering och beslutsanalys och forskare vid avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH.

Bakgrund: Född i Stockholm, uppvuxen med grönavågenföräldrar i Småland. Tillbaka till Stockholm sedan skolåldern. Har varit medlem i Miljöpartiet, men lämnade politiken till förmån för akademin.

Aktuell som: Författare till ett av kapitlen i boken ”Hållbarhetens villkor” (Bokförlaget Arena), deltar i flera forskningsprojekt, bland annat ett som undersöker hur IKT, informations- och kommunikationsteknologi, kan bidra till att Norra Djurgårdsstaden blir en mer hållbar stadsdel.

Favoritplats i Stockholm: Högdalstopparna. Fantastiskt exempel på så kallad skräpmark som sjuder av liv.

Mest hållbara konsumtionstipset: Köp din vårglass på Stikki Nikki, Götgatan. Ekologisk glassfabrik och butik i ett.

4 hållbara tips:

1 Bo på så liten yta som möjligt, cykla.

2 Den bästa konsumtionen är den som inte blir av. Tänk efter: Behöver jag verkligen det här?

3 Källsortera, reparera, byt kläder med din kompis.

4 Ställ krav på din mataffär, hyresvärd, arbetsplats, klädbutik. Möjligheten att påverka är stor.